![\"Lesj\u00f6fors](\"http:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-content\/uploads\/2014\/01\/Lesj\u00f6fors-bruk.jpg\")
<\/p>\n
![\"Finnsp\u00e5ng](\"http:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-content\/uploads\/2013\/01\/Finsp\u00e5ng-bruk.jpg\")
<\/p>\n
![\"Morg\u00e5rdshammars](\"http:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-content\/uploads\/2018\/12\/Morg\u00e5rdshammar.jpg\")
<\/p>\n
![\"Ekman](\"http:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-content\/uploads\/2013\/01\/003-Ekmanska-skolan-Finsp\u00e5ng.jpg\")
<\/p>\n
![\"Sockerbruket](\"http:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-content\/uploads\/2018\/12\/Sockerbruket-1.jpg\")
<\/p>\n
![\"Ett](\"http:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-content\/uploads\/2013\/01\/Ekman-Co-arkiv-kopia-kopia.jpg\")
<\/p>\n
Sl\u00e4kten Ekman har gjort betydande insatser f\u00f6r att modernisera den svenska industrin och l\u00e4gga grunden till det moderna svenska samh\u00e4llet. De f\u00f6rstod problemet med fattigdomen och de ville arbeta bort den med hj\u00e4lp av bl. a en skola f\u00f6r alla.<\/p>\n
Ekm\u00e4nnen var initiativtagare och huvudfinansi\u00e4rer vid byggandet av G\u00f6ta kanal vars chef Baltzar von Platen var gift med Hedvig Ekman dotter till Peter (III) Ekman. De reformerade den svenska j\u00e4rnhanteringen, uppfann och utvecklade sulfatmassan, drev bryggerier, sockerbruk, massa- och pappersbruk, grundade Skandinaviska Kredit Aktiebolaget, numera SEB. De byggde j\u00e4rnv\u00e4gar, utvecklade Orrefors glasbruk till konstglas som medf\u00f6ljde n\u00e4r man k\u00f6pte Eds bruk i Sm\u00e5land. Man drev Storforsverken, Morg\u00e5rdshammars mekaniska verkstad och donerade grundpl\u00e5ten till G\u00f6teborgs Handelsh\u00f6gskola. De \u00e4gde gods och g\u00e5rdar, utvecklade Korsn\u00e4sverken, Uddeholm samt \u00e4gde Carnegie fondf\u00f6rvaltning med familjen Langenski\u00f6ld, etc.<\/p>\n
De drev ocks\u00e5 Nordens st\u00f6rsta handelshus, Ekman & Co, med stor rederiverksamhet f\u00f6r transport av handelsvaror p\u00e5 egen k\u00f6l. Man engagerade sig livligt i landets riksdag och i lokalpolitiken samt i Kungliga Vetenskapsakademien och i Lantbruksakademien.<\/p>\n
Grundandet av Folkskolan var en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att lyckas med moderniseringen av det eftersatta och konservativa samh\u00e4llet. Familjerna Ekman var kanske Sveriges mest framst\u00e5ende industrifamiljer under 1800 – talet.<\/p>\n
Sl\u00e4kten Ekmans handelshistoria g\u00e5r tillbaka till 1600 – talets V\u00e4rmland, h\u00e4rstammande fr\u00e5n Joen Larsson och hans hustru Anna Bratt af H\u00f6glunda.<\/p>\n
![\"Kassabok](\"http:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-content\/uploads\/2013\/01\/Kassabok-1764-kopia.jpg\")
<\/p>\n
![\"Joen](\"http:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-content\/uploads\/2020\/03\/3.-Joen-Larsson-kopia.jpg\")
<\/p>\n
![\"Ekman](\"http:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-content\/uploads\/2013\/01\/Ekman-Co-Jubileum-2.jpg\")
<\/p>\n
Br\u00f6der & Systrar
\nJohan Jacob Ekman (1771 – 1814) L\u00e4kare
\nGustaf Henric Ekman (1774 – 1847) grundare av Ekman & Co
\nAnna Margaretha Ekman 1779 – 1821 g m grosshandlaren Nils Fredrik Wahlberg 1763 – 1819
\nHedvig Elisabeth Ekman 1780 – 1862 g m Baltzar Bogislaus von Platen 1766 – 1829
\nDeras f\u00f6r\u00e4ldrar Peter (III) Ekman &\u00a0Hedvig Bo\u00ebthius<\/p>\n
S\u00f6ner till Johan Jacob Ekman
\n(A) Johan Oscar Ekman (1812 \u2013 1907) konsul och Industriman
\n(B) Jacob Emil Ekman (1815 \u2013 1900) VD f\u00f6r Carnegie (Sj\u00f6kapten)
\n(B:1) Johan Ekman (1854 \u2013 1919) Ekman & Co (\u00c4rver bolaget)
\n(B:2) Gustaf Ekman (1872 \u2013 1959) VD f\u00f6r Sockerbruket\/Carnegie<\/p>\n
S\u00f6ner till Gustaf Henric Ekman
\n(C) Gustaf Ekman (1804 – 1876) Lesj\u00f6fors metalllurg
\nPeter Wilhelm Ekman (1806 \u2013 1863) Kilanda egendom (ogift)
\n(D) Carl Edvard Ekman (1826 \u2013 1903 Finnsp\u00e5ng
\nJohan Jacob (Janne) Ekman (1815 \u2013 1908) Ekman & Co (barnl\u00f6s)
\n(C:3) Johan Wilhelm Ekman (1842 \u2013 1907) Gustafsfors (son till Gustaf)
\n(C:3:2) Gustaf Ekman (1872 \u2013 1959) Storfors\/bankman (son till Johan)
\n(C:3:4) Wilhelm Ekman (1875 \u2013 1946) Korsn\u00e4s (son till Johan)
\n(C:3:4:4) Wilhelm Ekman (1912 \u2013 1986) UddehoIm son till Wilhelm<\/p>\n
SL\u00c4KTEN EKMANS INDUSTRI HISTORIA
\nBergsfogden Joen Larsson \u00e4r s\u00e4kerst\u00e4lld som anfader till den sl\u00e4kt vi tillh\u00f6r och som \u00e4r samlad i Ekmanska Sl\u00e4ktf\u00f6reningen. Fr\u00e5n tiden f\u00f6re Joen Larsson finns 8 generationer med b\u00f6rjan p\u00e5 1300-talet, men sl\u00e4ktskapet mellan Joen och hans far \u00e4r omtvistad.<\/p>\n
Joen Larsson (1599 – 1674) 1645 uts\u00e5gs Joen till r\u00e5dman i Karlstad dit han flyttat och \u00e4ven f\u00f6rv\u00e4rvat fastigheter. 1651 uts\u00e5gs han till fogde f\u00f6r V\u00e4stersysslet. 1673 drog han sig tillbaka till Hoflanda d\u00e4r han avled 1674.<\/p>\n Joen var gift med Anna Bratt af H\u00f6glunda och fick med henne sonen Daniel Joensson, som liksom sina br\u00f6der Lars och Johan antog namnet Ekman.<\/p>\n Daniel Joensson Ekman (1632 – 1695) Daniel flyttade s\u00e5 sm\u00e5ningom till V\u00e4nersborg, en strategisk plats d\u00e4r v\u00e4nerskutorna lastade av sin last av tr\u00e4 och j\u00e4rn f\u00f6r att landv\u00e4gen ta sig f\u00f6rbi vattenfallen i G\u00f6ta \u00e4lvs \u00f6vre del. Med sin sv\u00e4rfars finansiella st\u00f6d etablerade Daniel en verksamhet med handel av j\u00e4rn och tr\u00e4varor som han k\u00f6pte huvudsakligen i V\u00e4rmland och s\u00e5lde till export\u00f6rer i G\u00f6teborg. Daniel drev \u00e4ven en betydande v\u00e4rdshusr\u00f6relse i Jan B\u00f6cknes g\u00e5rd vid Stora torget i V\u00e4nersborg, d\u00e4r han \u00e4ven hade sin bostad.<\/p>\n Stridbar, hetsig och tr\u00e4tlysten deltog han med sin snabba och spetsiga tunga i flera konflikter i V\u00e4nersborg, men n\u00e5dde trots detta positionen som R\u00e5dman och Kyrkv\u00e4rd.<\/p>\n Peter (I) Ekman (1663 – 1716) Han startade en framg\u00e5ngsrik s\u00e5gverksr\u00f6relse vid Trollh\u00e4ttefallen och i b\u00f6rjan av 1700-talet etablerade Peter (I) sig i G\u00f6teborg, d\u00e4r han ink\u00f6pte en br\u00e4dhamn i Masthugget. Peter (II) Ekman, (1704 – 1783) Peter (II) k\u00f6pte en st\u00f6rre hamn i Masthugget samt segelfartyg, som transporterade tr\u00e4varor till G\u00f6teborg och i andra riktningen spannm\u00e5l, salt m.m. Faderns s\u00e5gar var lokaliserade till Trollh\u00e4ttefallen medan Peter (II) f\u00f6rlade sina till Lilla Edet, d\u00e4r han introducerade nya metoder med finbladiga s\u00e5gar och gav d\u00e4rmed signalen till en allm\u00e4n modernisering av s\u00e5gverksr\u00f6relsen vid G\u00f6ta \u00c4lv. H\u00e5rdf\u00f6r och egensinnig orsakade han en del oro i sin omgivning, men skapade som tr\u00e4varuhandlare i G\u00f6teborg en solid ekonomisk st\u00e4llning.<\/p>\n Verksamheten kom att bli mycket omfattande. Kunderna i G\u00f6teborg utgjordes av de st\u00f6rre grossisterna bland andrq Niclas Sahlgren, Volrath Tham, Bagge och John Hall. Han samarbetade med sin bror Carl i V\u00e4nersborg f\u00f6r ink\u00f6p av tr\u00e4varor.<\/p>\n 1736 gifte sig Peter (II) med Johanna von Minden. Med henne fick han 7 d\u00f6ttrar och en son: Peter (III). Hustrun Johanna dog 1752, 34 \u00e5r gammal. 1754 anst\u00e4llde Peter (II) Johan Willin som informator f\u00f6r sina barn, som senare grundade Willinska Fattigskolan (med st\u00f6d fr\u00e5n Peter (III). 1769 flyttade Peter (II) fr\u00e5n G\u00f6teborg och 1774 s\u00e5lde han hela sin aff\u00e4rsverksamhet och flyttade till Holms S\u00e4teri p\u00e5 Hisingen, d\u00e4r han avled 1783.<\/p>\n Peter (III) Ekman (1740 \u2013 1807) Tr\u00e4varuhandeln bedrevs under namnet PP Ekman till dess att den avvecklades av Peter (II) 1774. Verksamheten gick mycket bra och var vid slutet av 1700-talet en medelstor och stabil handelsfirma. Peter (III) f\u00f6rv\u00e4rvade p\u00e5 1790-talet egendomarna Kviberg i \u00f6stra G\u00f6teborg samt Kilanda n\u00e4ra Alings\u00e5s, som han k\u00f6pte av Jonas Alstr\u00f6mer, dit han flyttade 1802 efter att ha avvecklat sin aff\u00e4rsverksamhet. Peter (III) dog p\u00e5 Kilanda1807, och \u00e5ret d\u00e4refter f\u00f6rsvann sillen fr\u00e5n Bohuskusten.<\/p>\n Peter (III) gifte sig 1767 med Hedvig Bo\u00ebthius, dotter till Stads- och Provincialmedicus Jacob Bo\u00ebthius i G\u00f6teborg. Bakgrunden till Folkskolans tillkomst Willinska fattigfriskolans \u00e4ndam\u00e5l anges i de \u00e5r 1795 antagna “Regler f\u00f6r den utom Drottningporten inr\u00e4ttade fattigfriskolan”: “Fattiga barn h\u00e4r m\u00e5 \u00e4ga tillf\u00e4lle att fritt och utan all betalning erh\u00e5lla undervisning”. Skolan blev G\u00f6teborgs f\u00f6rsta folkskola. Ett betydande antal barn, b\u00e5de pojkar och flickor, undervisades d\u00e4r (1790 omkr. 300 barn, under \u00e5ren p\u00e5 1830-talet 600 barn); i viss utstr\u00e4ckning erh\u00f6ll eleverna \u00e4ven mat, n\u00e5gra till och med helinackordering. Sedan f\u00f6rordningen ang\u00e5ende folkskolor tillkommit och b\u00f6rjat till\u00e4mpas, minskade Willinska skolans betydelse, med det fanns \u00e4nnu l\u00e4nge “l\u00e4savdelning” i verksamheten. F\u00f6rst den 15 april 1885 besl\u00f6t styrelsen att l\u00e4savdelningen skulle upph\u00f6ra, vilket skedde vid slutet av samma \u00e5r.<\/p>\n Peter (III) var varmt religi\u00f6s och n\u00e4ra ansluten till herrnhutismen. Han l\u00e4mnade ett verksamt st\u00f6d \u00e5t sin informator Johan Willins skolf\u00f6retag, den Willinska fattigfriskolan.<\/p>\n Johan Jacob Ekman (1771 – 1814) son till Peter (III) Ekman \u00c5ter i Sverige blev han \u00f6verl\u00e4kare p\u00e5 Sahlgrenska Sjukhuset och ordf\u00f6rande i dess direktion, samt ledamot i Svenska Vetenskapsakademin. Han blev kvar p\u00e5 Sahlgrenska till sin d\u00f6d 1814, endast 43 \u00e5r gammal. Johan Jacob var en berest, spr\u00e5kkunnig och intellektuell livskonstn\u00e4r. Han hade ett rikt bibliotek och stora konstsamlingar.<\/p>\n Han gifte sig med Sara Elisabeth Minten och fick med henne s\u00f6nerna Johan Oscar Ekman (bildar A-grenen) Gustaf Henric (1774 – 1847) son till Peter (III) Ekman Tillsammans med Prytz k\u00f6pte Gustaf Henric 2013 Lesj\u00f6fors j\u00e4rnbruk i V\u00e4rmland. Under samma tid v\u00e4xte en omfattande rederir\u00f6relse fram i Prytz l\u00e4mnade Ekman & Co 1817 och startade egen handelsr\u00f6relse. Fredrik Wahlberg gick ur tiden 1819.<\/p>\n 1833 blev Ekman & Co ensam \u00e4gare till Lesj\u00f6fors bruk. Med Gustaf Henrics son Gustaf Ekman som f\u00f6rvaltare utvecklades bruket till ett av Sveriges fr\u00e4msta j\u00e4rnbruk, med som en revolutionerande framst\u00e4llningsmetod.<\/p>\n Fr\u00e5n att ha varit ett av de mindre handelshusen i G\u00f6teborg, var Ekman & Co ett av Sveriges och Nordens ledande j\u00e4rnexportf\u00f6retag i mitten av 1850 talet.<\/p>\n Gustaf Henric var en av G\u00f6teborgs kommuns mest f\u00f6rtroendevalda och framst\u00e5ende personer.<\/p>\n Gustaf Henric gifte sig 1803 med Gustafva T\u00f6rngren (1786 \u2013 1851). De fick 5 barn:<\/p>\n Gustaf Ekman (C-grenen). Gift med sin kusin Carolina f. Wahlberg. (Lesj\u00f6fors bruk).<\/p>\n Peter Wilhelm Ekman, ogift (Kilanda). A grenen (A) https:\/\/sok.riksarkivet.se\/sbl\/mobil\/Artikel\/15873<\/a> Lang k\u00f6pte 1829 Gubbero egendom i G\u00f6teborg med tillh\u00f6rande tobaksbolag.<\/p>\n Grosshandlare Johan Fredrik Silvander, kusin till fru Sara Lang, ansvarade f\u00f6r f\u00f6rs\u00e4ljningen vid bolaget och det f\u00f6ll sig d\u00e4rf\u00f6r naturligt att Oscar blev engagerad i r\u00f6relsen. Han var d\u00e5 bara 16 \u00e5r. Tre \u00e5r senare fick Oscar en liten del i aff\u00e4ren och ytterligare tre \u00e5r senare blev han officiellt kompanjon.<\/p>\n Parallellt med sin anst\u00e4llning hj\u00e4lpte han sin styvfar med konsulatg\u00f6rom\u00e5len och blev 1834 sj\u00e4lv utn\u00e4mnd till rysk vice konsul och d\u00e4rf\u00f6r senare bland sl\u00e4ktingarna kallad Konsuln. I G\u00f6teborg umgicks Langs med ungdomar ur de engelska och tyska k\u00f6pmansfamiljerna, bland andra Fritz Milow och skotten David Carnegie. V\u00e4nskapen mellan Oscar och David Carnegie blev avg\u00f6rande f\u00f6r Oscars yrkesbana.<\/p>\n Lorentska bruken i G\u00f6teborg, en del av Carnegie & Co:s verksamhet, var ett kombinerat socker- och porterbruk, grundat av tysken Abraham Lorent, vilken 1808 hade k\u00f6pt en tomt vid Klippan i Majorna, d\u00e4r han samma \u00e5r fick tillst\u00e5nd att uppf\u00f6ra ett sockerbruk f\u00f6r raffinering av importerat r\u00e5socker. Valet av Klippan som lokalisering skedde inte av en slump. Det var hit \u2013 men inte l\u00e4ngre \u2013 som st\u00f6rre oceang\u00e5ende fartyg kunde g\u00e5, och h\u00e4r kunde en kajanl\u00e4ggning byggas.<\/p>\n Tillverkningen startade 1810 och tre \u00e5r senare fick Lorent tillst\u00e5nd att anl\u00e4gga en porterfabrik. Verksamheten i den nya anl\u00e4ggningen utvecklades mycket positivt, men efter Napoleonkrigen och upph\u00e4vande av kontinentalblockaden, intr\u00e4dde s\u00e4mre tider i G\u00f6teborg. Trots nytt kapital, fr\u00e5n bland andra Lorents sv\u00e5ger, engelsmannen John Nonnen, gick bruket i konkurs 1833.<\/p>\n Verksamheten ink\u00f6ptes tre \u00e5r senare av d\u00e5 blott 23-\u00e5rige David Carnegie och hans kusin, skotten William Robertson. Med David Carnegie, som f\u00f6r \u00f6vrigt snart flyttade tillbaka till Skottland, och med John Nonnen som fortsatt chef f\u00f6r f\u00f6retaget, gjordes en rad nya investeringar. Bland annat inf\u00f6rdes vakuumkokning, ett patent med ensamr\u00e4tt p\u00e5 tio \u00e5r, som gav f\u00f6retaget f\u00f6rdelar framf\u00f6r konkurrenterna. N\u00e4r Nonnen dog 1845, blev Oscar utsedd till f\u00f6retagets D. Carnegie & Co nye chef.<\/p>\n Under dennes ledning fortsatte framg\u00e5ngarna f\u00f6r b\u00e5de socker- och portertillverkningen. F\u00f6retaget var Sveriges st\u00f6rsta f\u00f6retag i sin bransch, finansiellt mycket starkt, med en modern utrustning och med ett f\u00f6rspr\u00e5ng genom sitt patent \u00e4nnu n\u00e5gra \u00e5r i en bransch som pr\u00e4glades av oavbruten tillv\u00e4xt.<\/p>\n 1861 lyckades Oscar och David Carnegie \u00f6vertyga Oscars bror Emil att g\u00e5 in i firman. I och med detta kunde Oscar \u00e4gna tid \u00e4ven \u00e5t andra verksamheter.<\/p>\n Snart efter Oscars d\u00f6d 1907, s\u00e5ldes Sockerverksamheten till , som svarade f\u00f6r 97 % av landets totala sockerproduktion.<\/p>\n I samband med att industriverksamheterna avyttrades, \u00e4ndrades f\u00f6retagets inriktning. I b\u00f6rjan av 1960-talet hade Carnegie omvandlats till ett f\u00f6rvaltningsbolag. Vinsterna fr\u00e5n f\u00f6rs\u00e4ljningarna placerades i b\u00f6rsnoterade aktier och 1964 k\u00f6ptes den n\u00e4rst\u00e5ende .<\/p>\n \u00c5r 1863 genomdrev Oscar bildandet av Skandinaviska Kreditaktiebolaget, vars ordf\u00f6rande han f\u00f6rblev i 32 \u00e5r och dess hedersordf\u00f6rande till sin d\u00f6d 1907.<\/p>\n Ett annat viktigt initiativ var bildandet av Bergslagsbanan mellan Falun och G\u00f6teborg, i vars f\u00f6rsta styrelse han ingick. Den f\u00f6rsta koncessionen innebar en utskeppningshamn vid Krossek\u00e4rr i Grebbestad.<\/p>\n Oscar Ekman var riksdagsman under \u00e5ren 1878 – 1887. Ledamot i Stadsfullm\u00e4ktige \u00e5ren 1885 \u2013 1880. Han satt \u00e4ven i en l\u00e5ng rad styrelser, kommitt\u00e9er och beredningar. Oscar hade \u00e4ven ett starkt socialt engagemang, s\u00e4rskilt n\u00e4r det g\u00e4llde att bek\u00e4mpa dryckenskap och lindra bostadsbristen bland arbetarna i G\u00f6teborg. Han gjorde flera stora donationer i G\u00f6teborg, d\u00e4ribland Ekmanska Sjukhuset och till G\u00f6teborgs H\u00f6gskola, nuvarande Universitetet.<\/p>\n \u00c5r 1868 ink\u00f6pte Oscar, tillsammans med finansmannen Ferdinand Braunerhjelm, godset S\u00e4by, senare Bj\u00e4rka-S\u00e4by, i \u00d6sterg\u00f6tland. Bj\u00e4rka-S\u00e4by v\u00e4xte under sonen Oscars (A:3) \u00e4garskap och f\u00f6rvaltaren Ivar Insulanders sakkunskap, till en modern m\u00f6nsterg\u00e5rd, med h\u00f6gklassig mejerihantering, djurbes\u00e4ttningar av yppersta kvalitet, egen elf\u00f6rs\u00f6rjning och dessutom s\u00e5v\u00e4l j\u00e4rnv\u00e4gsstation som postkontor. P\u00e5 Bj\u00e4rka-S\u00e4by bor och verkar \u00e4nnu idag fj\u00e4rde generationens Ekm\u00e4n. Nya slottet med den vackra parken och omgivningarna donerades i mars 1980 till Pingstv\u00e4nnerna Sionf\u00f6rsamlingen i Link\u00f6ping.<\/p>\n Oscars f\u00f6rsta hustru var Louise C von Dyben, friherrinna (1822 \u2013 1861). Med henne fick han tv\u00e5 barn: Dottern Louise g. Falkenberg (1849 \u2013 1934) och sonen Conrad (1851 \u2013 1875). Med sin andra hustru, Maria Lavonius (1846 \u2013 1915) fick han sonen Oscar (1873 \u2013 1949) och dottern<\/p>\n Alba g. Langenski\u00f6ld (1874 \u2013 1959). Bankirfirman Langenski\u00f6ld \/ Carnegie. 1983 k\u00f6pte huvud\u00e4garen detaljhandelskoncernen . 1985 k\u00f6pte sedan Saba Investmentbolaget Carnegie, inklusive Carnegie Fondkommission. D. Carnegie & Co blev med tv\u00e5 verksamhetsgrenar: Detaljhandel och Finans.<\/p>\n 1988 s\u00e5ldes Saba till f\u00f6r 3,5 miljarder kronor. Elva dagar efter f\u00f6rs\u00e4ljningen meddelades att statliga k\u00f6pt Carnegie Fondkommission f\u00f6r 2,7 miljarder kronor. Aff\u00e4ren hade negativa effekter p\u00e5 Carnegies verksamhet. Samtidigt som Sverige var p\u00e5 v\u00e4g in i en finansiell \u00f6verhettning, som inom n\u00e5gra \u00e5r skulle f\u00f6rbytas i en mycket sv\u00e5r finanskris, valde flera nyckelpersoner att l\u00e4mna f\u00f6retaget. B grenen (B) https:\/\/sok.riksarkivet.se\/sbl\/Presentation.aspx?id=15869<\/a> Emil var tidigt inriktad p\u00e5 en karri\u00e4r till sj\u00f6ss. Efter studier vid en privat navigationsskola i Masthugget i G\u00f6teborg avlade han styrmansexamen 1829 (14 \u00e5r gammal) och reste \u00e5ret efter till Hamburg och New York med briggen Maria Sophia som \u00e4gdes av hans farbror Gustaf. Efter sj\u00f6officersexamen 1833 och befordran till sekundl\u00f6jtnant vid flottan 1833 var han andrestyrman p\u00e5 briggen Svea 1834 – 1836 och reste d\u00e5 till Nordamerika, Portugal, England och Danmark. Han fick d\u00e4refter ett stipendium som gjorde det m\u00f6jligt att som ett led i sin utbildning g\u00e5 i engelsk \u00f6rlogstj\u00e4nst, vilket han var 1837 – 1839. Den vidare karri\u00e4ren vid flottan omfattade bland annat tj\u00e4nst vid Sj\u00f6f\u00f6rsvarsdepartementets kommandoexpedition 1843 – 1848, d\u00e4r han var chef 1858 – 1859 och chef p\u00e5 korvetten Najaden 1859 – 1860. Under det dansk-preussiska kriget 1849 var Ekman n\u00e5gra m\u00e5nader i dansk \u00f6rlogstj\u00e4nst, men deltog inte i n\u00e5gra strider, eftersom Preussen saknade flotta.<\/p>\n Emil gick graderna i flottan och avslutade karri\u00e4ren med att befordras till kommend\u00f6rkapten 1861 samtidigt med att han tog avsked. En orsak till detta antas ha varit hans missn\u00f6je med de f\u00f6rslag till modernisering av sj\u00f6f\u00f6rsvaret, som hans kusin Baltzar von Platen d.y. f\u00f6rv\u00e4ntades l\u00e4gga fram som sj\u00f6minister. Emil var ocks\u00e5 ordf\u00f6rande i styrelsen f\u00f6r G\u00f6teborgs navigationsskola och en av grundarna av 1863. Han var ocks\u00e5 engagerad i Barnsjukhuset och Praktiska hush\u00e5llsskolan f\u00f6r flickor.<\/p>\n B grenen (B:1) Gustaf Ekman erh\u00f6ll Letterstedtska guldmedaljen 1892; RVO 1900; LVVS s. \u00e5.; RDDO 1905; RNO 1906; KVO2kl 1914; LIVA 1919; KNO2kl 1920; HedLIVA 1921; KVO1kl 1922; LVA 1926; LFS 1929.<\/p>\n Gustaf gifte sig den 4 januari 1885 i V\u00e4xj\u00f6 med Gerda Elisabeth G\u00f6decke (1861 \u2013 1927). Vid sp\u00e4d \u00e5lder drabbades han av en sjukdom, som f\u00f6ljde honom under uppv\u00e4xt\u00e5ren. Han fick sin kropp mycket missbildad, hans ena ben var illa \u00e5tg\u00e5nget, hans b\u00e5l var hoptryckt. Trots att han m\u00e5ste anv\u00e4nda kryckor s\u00f6kte han under uppv\u00e4xt\u00e5ren f\u00f6ra ett h\u00e4rdande liv. Han genomgick Chalmers tekniska l\u00e4roanstalt och fick d\u00e4refter, 1873,<\/p>\n studieplats hos Fresenius i Wiesbaden. Samtidigt f\u00f6rb\u00e4ttrades hans h\u00e4lsa och under resten av sitt liv beh\u00f6vde han inte lida av sin sjukdom. Han var tv\u00e4rtom en o\u00f6m och h\u00e4rdad man. I Wiesbaden ersatte han f\u00f6rst den ena kryckan och sedan den andra med k\u00e4pp. Slutligen l\u00e4rde han sig att g\u00e5 med endast en k\u00e4pp. Sin deformerade kropp ville han inte l\u00e5tsas om, och han upptr\u00e4dde som om han inte ens varit medveten om sina lyten.<\/p>\n Efter att ha \u00e5terkommit till Sverige 1874, fortsatte han sina studier hos Professor Per Teodor Cleve i Uppsala. H\u00e4r blev han inom kort amanuens p\u00e5 kemiska laboratoriet, d\u00e4r han, tillsammans med Otto Pettersson<\/a>, som \u00e4ven studerat hos Fresenius, undervisade i analys till 1878. Under denna tid utf\u00f6rde han och Pettersson tillsammans en unders\u00f6kning \u00f6ver selens d\u00e5 mycket omtvistade atomvikt, ett arbete till vilket senare ofta h\u00e4nvisats i den kemiska l\u00e4robokslitteraturen.<\/p>\n Under Uppsalatiden intresserade sig Gustaf alltmer f\u00f6r forskning. Han f\u00f6rblev hela sitt liv en vetenskapsidkare, \u00e4ven om hans dagliga arbete m\u00e5ste \u00e4gnas \u00e5t andra intressen. Hans stora k\u00e4rlek blev havets utforskande. Han kom \u00e4ven att v\u00e4sentligt gynna denna forskningsgren. Hans vetenskapliga intressen var emellertid f\u00f6rbundna med sinne f\u00f6r den praktiska nyttan och vad som ekonomiskt kunde vara av betydelse.<\/p>\n Den som n\u00e4rmast kom att v\u00e4cka Gustafs intresse f\u00f6r havsforskningen var sannolikt docenten A. V. Cronander i Uppsala. Tillsammans med honom f\u00f6retog Gustaf sommaren och h\u00f6sten 1876, med blygsamma medel, unders\u00f6kningar \u00f6ver salthalt och temperatur samt str\u00f6mningar i Skagerak och s\u00f6dra \u00d6stersj\u00f6n. \u00c5ret d\u00e4rp\u00e5 deltog b\u00e5da i den stora av Hydrologen och Kemisten Fredrik Laurents Ekman ledda expeditionen f\u00f6r unders\u00f6kning av haven utanf\u00f6r den svenska kusten. I januari1878 fick Gustaf tillf\u00e4lle att ensam utf\u00f6ra en unders\u00f6kning \u00f6ver de hydrografiska f\u00f6rh\u00e5llandena i bohusl\u00e4nska sk\u00e4rg\u00e5rden s\u00e5v\u00e4l f\u00f6re som efter sillens insteg, f\u00f6r att utreda ett t\u00e4nkbart sammanhang mellan dessa f\u00f6reteelser. Sillen hade d\u00e5 i 70 \u00e5r varit borta fr\u00e5n Bohussk\u00e4rg\u00e5rden. Resultaten publicerades 1880. Observationerna var de f\u00f6rsta vinterobservationer, som gjordes i svenska hav. Resultaten blev helt nya och gav viktiga uppslag. Gustaf fann, att sillstimmen f\u00f6ljde med ett visst vattenslag av viss salthalt och temperatur, det senare s\u00e5 mycket omtalade \u00bbnorska bankvattnet\u00bb, vilket vid vintertid kom in fr\u00e5n \u00bbNorska r\u00e4nnan\u00bb. N\u00e4r detta sedan undantr\u00e4ngdes av det s. k. Baltiska vattnet fr\u00e5n \u00d6stersj\u00f6n f\u00f6rsvann sillen. Gustaf fann vidare under den h\u00e5rda vintern 1878 \u2013 1879, att havsisen bildades helt pl\u00f6tsligt ur djupet som runda skivor, \u00bbtallriksis\u00bb, s\u00e5 att havet p\u00e5 en vinternatt kunde fyllas med iss\u00f6rja. Han p\u00e5visade att denna is hade bildats i ett mellanskikt p\u00e5 c:a 8 m. djup, d\u00e4rigenom att ett f\u00e4rskare vattenlager fr\u00e5n \u00d6stersj\u00f6n med fryspunkt t. ex. \u2013 0,5\u00b0 C hade fl\u00f6dat fram \u00f6ver ett saltare lager, som var genomkylt till n\u00e4rheten av sin fryspunkt, t. ex. \u2013 1\u00b0 C. I ber\u00f6ringspunkten hade d\u00e5 isbildning intr\u00e4ffat och isen flutit upp till havsytan. Resultaten har senare blivit ytterligare bekr\u00e4ftade genom fortsatta unders\u00f6kningar av Fredrik Gustaf och Otto Pettersson. Dessa uppt\u00e4ckter av Gustaf har varit av utomordentligt stor betydelse.<\/p>\n Samarbetet mellan Gustaf och Otto Pettersson fortsatte oavbrutet i fyrtio \u00e5r. Arbetet var alltid gemensamt, varvid dock Otto Pettersson i regel bearbetat och redigerat resultaten. Detta berodde p\u00e5 att Gustaf m\u00e5ste \u00e4gna sitt dagliga arbete \u00e5t andra saker.<\/p>\n Ett resultat av denna forskning var \u00e4ven Svenska hydrografiskbiologiska kommissionen, som bildades 1894 och vars f\u00f6rsta ledam\u00f6ter var bl. a. Gustaf och Otto Pettersson. \u00c5r 1898 hemst\u00e4llde de b\u00e5da att konung Oscar II behagade ta initiativet till internationell havsforskning, vilket resulterade i Internationella r\u00e5det f\u00f6r havsforskning, i vilket Gustaf blev en ledande och h\u00f6gt v\u00e4rderad medlem. Han donerade \u00e4ven 1914 100 000 kr. till G\u00f6teborgs h\u00f6gskola f\u00f6r inr\u00e4ttandet av en oceanografisk institution och stadigvarande undervisning i \u00e4mnet oceanografi.<\/p>\n \u00c5r 1880 accepterade Gustaf erbjudandet att ing\u00e5 i firman D. Carnegie & Co som dess tekniske chef. Han flyttade d\u00e5 tillbaka till G\u00f6teborg.<\/p>\n D\u00e5 Gustaf vid den tiden inte s\u00e5g n\u00e5gon m\u00f6jlighet till fortsatt hydrografiskt arbete p\u00e5 grund av de stora ekonomiska resurser en s\u00e5dan verksamhet fordrar, antog han anbudet. F\u00f6r de n\u00e4rmaste tio \u00e5ren avbr\u00f6t Gustaf sitt deltagande i havsforskningen och var \u00e4ven senare ofta f\u00f6rhindrad att delta i expeditionerna. Fanns det n\u00e5gon m\u00f6jlighet att vara med, f\u00f6rsummade han emellertid aldrig ett s\u00e5dant tillf\u00e4lle. D\u00e4rvid var han en h\u00f6gst aktiv medarbetare, som inte skydde \u00e4ven f\u00f6r andra anstr\u00e4ngande och tr\u00f6ttande m\u00e4tnings- och observationsarbeten. Han f\u00f6rblev ocks\u00e5 en intresserad och framg\u00e5ngsrik konstrukt\u00f6r av m\u00e4tinstrument f\u00f6r hydrografiskt forskningsarbete. \u00c4ven aff\u00e4rsm\u00e4ssigt kom Gustaf tidigt att betyda mycket f\u00f6r Carnegie & Co. Den snabba utvecklingen i Sk\u00e5ne med dess sockerbetsodling medf\u00f6rde allt starkare intressen i dessa trakter ocks\u00e5 f\u00f6r G\u00f6teborgsfirman. N\u00e4r Lundasockerbolaget bildats 1884, l\u00e4t Johan Oscar Ekman h\u00f6ja Carnegies aktieteckning fr\u00e5n 10 000 till 150 000, vilket s\u00e4ger en del om utvecklingen. Det var emellertid Gustaf som tog initiativet till bildandet av Tr\u00e4lleborgs sockerfabriks aktiebolag 1887 (sedermera Trelleborgs sockerbruk). Han ledde uppf\u00f6randet av dess fabrik, f\u00e4rdig h\u00f6sten 1888. D\u00e5 sockerfabriken i Jordberga startade, intresserade sig j\u00e4mte C. G. Stjernsw\u00e4rd tre raffinaderier i f\u00f6retaget, n\u00e4mligen Malm\u00f6, Landskrona och Carnegie. Gustaf kom att ing\u00e5 i styrelsen. N\u00e4r en r\u00e5sockerfabrik anlades i H\u00f6k\u00f6pinge 1891 med L. Fr\u00e6nckel som en av huvudintressenterna, \u00f6vertog Carnegie 500 aktier (100 000 kr.), varj\u00e4mte Gustaf och hans far Johan Oscar tecknade 50 000 kr. vardera, d. v. s. 250 aktier var. \u00c5r 1895 \u00e4gde Carnegie 1 275 aktier d\u00e4r, Johan Oscar 250 och Gustaf 250 samt Fr\u00e6nckel 574, d.v.s. majoriteten l\u00e5g f\u00f6rankrad hos de Carnegieska intressena. \u00c4ven h\u00e4r ingick Gustaf i styrelsen redan fr\u00e5n b\u00f6rjan.<\/p>\n Emellertid b\u00f6rjade \u00f6verproduktion hota p\u00e5 sockermarknaden,, vilket fick till f\u00f6ljd att vissa bolag tvingades avveckla verksamheten. N\u00e4r representanter f\u00f6r raffinaderierna m\u00f6ttes i G\u00f6teborg i juni 1894, var det Carl Tranchell, som gjorde upp f\u00f6rslag till fastare sammanslutning mellan dessa. Striden kom naturligtvis att st\u00e5 om vilka r\u00e5sockerkvantiteter varje raffinaderi skulle f\u00e5. Slutet blev, att H\u00e4lsingborgsbolaget v\u00e4grade delta, varigenom ringbildningen br\u00f6ts; p\u00e5 Bet-riksdagen i Malm\u00f6 13\u201314 aug. 1894 konstaterades detta \u00f6ppet av h\u00e4lsingborgarna konsul P.Olsson<\/a>och M.Sommelius<\/a>, vilka bitr\u00e4ddes av M.Lachmann<\/a>. Av de f\u00f6retag som Carnegie var direkt intresserade av, ingick Jordbergafabriken liksom fabrikerna i Staffanstorp, \u00d6rtofta och K\u00e4vlinge i en s\u00e4rskild f\u00f6rs\u00e4ljningsorganisation (syndikatet). Carnegie visade 1895, att man ville ha fria h\u00e4nder i fr\u00e5gor om arealer och priser p\u00e5 betor. I det 1897 bildade Sockerfabriksaktiebolaget Union ingick Gustaf i ledningen tillsammans med<\/p>\n bl.a. Tranchell och Sommelius, samtidigt som Carnegie \u00f6vertog ett stort aktiebelopp.<\/p>\n Efter Henning Frisells d\u00f6d 1899 och Gustafs farbror Emils d\u00f6d i februari \u00e5ret efter, blev det n\u00f6dv\u00e4ndigt att helt nyrekrytera aff\u00e4rsledningen \u2013 Gustafs far, Oscar var vid sekelskiftet 87 \u00e5r gammal. Nu uppm\u00e4rksammades d\u00e4rf\u00f6r \u00e4ven Gustafs kommersiella st\u00e4llning, genom att han 1900 blev bolagets ene verkst\u00e4llande direkt\u00f6r. Den andre blev Henning Frisells son, den framst\u00e5ende aff\u00e4rsmannen Erik Frisell, vilken 1899 ing\u00e5tt som kontorschef i firman. Nu blev det Gustaf Ekman och Erik Frisell<\/a>, som tillsammans ansvarade f\u00f6r Carnegiebolagets verksamhet.<\/p>\n De skarpaste brytningarna p\u00e5 sockeromr\u00e5det orsakades fr\u00e5n 1890-talets slut av J. Lachmann. Anledningen ans\u00e5g han att inte minst Carnegies framg\u00e5ngar och utvidgningstendenser hade. Det blev Carnegie som ledde motst\u00e5ndet mot honom, medan Tranchell intog en mera medlande h\u00e5llning. D\u00e5 Lachmann v\u00e4grade att s\u00e4lja sitt f\u00f6retag till n\u00e5got konsortium, d\u00e4r Carnegie kunde t\u00e4nkas medverka, fingerade L. Fr\u00e6nckel f\u00f6rhandlingar med utlandet och lyckades, h\u00e4nvisande till ett fiktivt hamburgkonsortium, k\u00f6pa ut Lachmann infebruari 1902. Omedelbart d\u00e4rp\u00e5 sammantr\u00e4dde styrelsen i Union, d\u00e4r Gustaf ju satt. Union \u00f6vertog kontraktet mellan Fr\u00e6nckel och Lachmann, varvid bolagets aktiekapital h\u00f6jdes. De st\u00f6rsta aktieposterna tog Carnegie och Landskrona- och H\u00e4lsingborgsbolagen med 2 540 aktier var. Samarbetet mellan Carl Tranchell och Carnegies m\u00e4n, Gustaf Ekman och Erik Frisell, var gott.<\/p>\n Gustafs \u00bblivliga intellekt, sega m\u00e5lmedvetenhet och betydande f\u00f6rhandlingsskicklighet satte djupa sp\u00e5r ej blott i de f\u00f6retag, som stodo direkt under hans ledning, utan ocks\u00e5 i det stora samlings- och organisationsarbetet\u00bb (G. Olsson). \u00c5r 1903 deltog Gustaf i k\u00f6pet av \u00d6stg\u00f6taraffinaderiet Gripen, vars majoritet \u00f6vergick till sockerringen. Slutligen ledde alla konsolideringarna fram till bildandet av Svenska sockerfabriksaktiebolaget, med ett aktiekapital p\u00e5 135 millioner kronor. Detta skedde p\u00e5 Grand Hotell i Stockholm den 10 aug. 1907. Det var sj\u00e4lvklart att Gustaf skulle ta plats i bolagets styrelse. Till Ordf\u00f6rande och Verkst\u00e4llande direkt\u00f6r uts\u00e5gs Tranchell. Som styrelseledamot kvarstod Gustaf till sin d\u00f6d. Han var 1916 \u2013 1917 ordf\u00f6rande samt 1907 \u2013 1930 direkt\u00f6r f\u00f6r G\u00f6teborgsfabriken, som bolaget \u00f6vertagit. I samband d\u00e4rmed uppl\u00f6stes det gamla Carnegiebolaget och f\u00f6rdelades p\u00e5 Porterbryggeri a.-b. D. Carnegie & Co. samt Fastighets a.-b. D. Carnegie & Co., av vilka det senare alltj\u00e4mt Gustaf Ekman hade en stor f\u00f6rm\u00e5ga att vara samman med m\u00e4nniskor. Vid Carnegie s\u00f6kte han bibeh\u00e5lla ett patriarkaliskt system, vilket han ans\u00e5g vara det enda riktiga inom industrien. Detta st\u00e4llde emellertid \u00f6kade krav p\u00e5 ledarens arbete. Han kunde umg\u00e5s med m\u00e4nniskor av alla slag. Endast den personliga dugligheten utgjorde f\u00f6r honom m\u00e5ttstocken f\u00f6r m\u00e4nniskors v\u00e4rdes\u00e4ttning. D\u00e4rf\u00f6r var han mycket uppskattad bland sina arbetare.<\/p>\n Gustaf var nog inte n\u00e5gon id\u00e9ernas man. Men efter pr\u00f6vning anammade han g\u00e4rna andras id\u00e9er, s\u00e5 snart han ins\u00e5g att de kunde vara till nytta f\u00f6r f\u00f6retaget. Han h\u00f6rde till de s\u00e4llsynta m\u00e4nniskor som p\u00e5 en g\u00e5ng \u00e4r vetenskapligt och aff\u00e4rsm\u00e4ssigt intresserade och som hinner ut\u00f6va dessa b\u00e5da verksamheter samtidigt. Oftast hade han framg\u00e5ng, ibland motg\u00e5ng, i senare fallet med betydande egna uppoffringar och f\u00f6rluster. Han opponerade g\u00e4rna f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt finna sanningen. Inf\u00f6r sig sj\u00e4lv f\u00f6rblev han d\u00e4rvid, trots sin sj\u00e4lvr\u00e5dighet, \u00f6dmjuk. I sin f\u00f6r \u00f6vrigt omusikaliska sl\u00e4ktgren var Gustaf musikalisk och s\u00e4rskilt intresserad av att h\u00f6ra orkestermusik. Han var \u00e4ven mycket road av segling. Personligen saknade Gustaf inte drag av utpr\u00e4glad originalitet.<\/p>\n Gustafs maka (sedan 1885) Gerda G\u00f6decke var en kvinna med sociala intressen, som p\u00e5 ett klokt s\u00e4tt tog hand om det till Carnegief\u00f6retagen h\u00f6rande folket, varvid hon s\u00e4rskilt utm\u00e4rkte sig genom sin godhet. Gustaf hade ett kultiverat hem, fritt fr\u00e5n den stelhet och formalitet som gett G\u00f6teborg rykte om sig att vara en tr\u00e5kig stad, och s\u00e5g alltid g\u00e4rna g\u00e4ster hemma. \u00c5r 1900 ink\u00f6pte han s\u00e5som sommarhem s\u00e4teriet R\u00e5da utanf\u00f6r G\u00f6teborg.<\/p>\n \u201dDenne vitale och sp\u00e4nstige krympling hade ett par intelligenta och vakna bl\u00e5 \u00f6gon under en h\u00f6g panna. Deras till synes h\u00e5rda glans h\u00e4rr\u00f6rde fr\u00e5n hans aktivitet, viljestyrka och energi. De som k\u00e4nde honom visste, att han var v\u00e4nfast och trofast som f\u00e5\u201d (E. Hubendick).<\/p>\n B grenen (B:2) styrelserna f\u00f6r Jernverksf\u00f6reningen (vice ordf.), Rederi a.-b. Sverige\u2013Nordamerika (nu Svenska Amerika Linien), Svenska Amerika Mexico Linien, Fastighets a.-b. D. Carnegie & Co. samt a.-b. Labor; ordf. tillika i G\u00f6teborgs sj\u00f6mannas\u00e4llskap. Donator. RVO 1905; RNO 1908; LVVS 1913; KVO2kl 1915; innehade \u00e4ven utl\u00e4ndsk orden.<\/p>\n Johan gifte sig den 4 juni 1881 i G\u00f6teborg med Hedvig (Hedda) Sophia Richert, f\u00f6dd den 3 juli 1860, avliden den 22 januari 1929. Hedda var dotter till \u00d6versten och chefen f\u00f6r V\u00e4g- och vattenbyggnadsk\u00e5ren Josef Gabriel Richert och Hedvig Magdalena (Malin) Netzel.<\/p>\n N\u00e4r Johan, som skrev sig Johan E(milsson) Ekman, tr\u00e4dde ut i livet, leddes den gamla familjefirman Ekman & Co. av hans faders kusin, den barnl\u00f6se . Johan E ingick i tj\u00e4nst d\u00e4r 1873, som prokurist fr\u00e5n 1878. Som souschef satt \u00e4nda sedan 1874 Henrik Ahrenberg. D\u00e5 Janne Ekman emellertid ville bevara firmans ledning hos sl\u00e4kten, upptog han Johan E som del\u00e4gare och chef vid sitt eget tillbakatr\u00e4dande 1891, med Ahrenberg som meddel\u00e4gare. Fr\u00e5n 1908 var Johan E emellertid ensam \u00e4gare fram till 1917, d\u00e5 sonen Konsul Carl och O. Kjellstr\u00f6m upptogs som del\u00e4gare i firman. Den redan f\u00f6rut ansedda och solida handelsfirman Ekman & Co. utvecklades under Johan E:s framsynta och skickliga ledning till ett av G\u00f6teborgs d\u00e5 st\u00f6rsta aff\u00e4rshus och en av Sveriges fr\u00e4msta transmarina exportorganisationer, med egna kontor i London, Manchester, Paris, Shanghai, Tokio, Osaka och Buenos Aires. Firmans gamla j\u00e4rn- och st\u00e5lexport fortsatte, men exporten av cellulosa utvidgades i h\u00f6g grad av Johan E, som f\u00f6rv\u00e4rvade cellulosafabriken i Ed i norra Sm\u00e5land. Han medverkade \u00e4ven vid grundandet av de norrl\u00e4ndska sulfitfabrikerna \u00d6hrviken och Nyhamn, samt deltog 1901 i startandet av \u00d6rebro pappersbruk. D\u00e4refter \u00f6kades firmans pappersexport avsev\u00e4rt.<\/p>\n Johan E var \u00e4ven en av grundarna av a.-b. Svenska ostasiatiska kompaniet, Rederi a.-b. Sverige\u2013Nordamerika (nu Svenska Amerika Linien) samt a.-b. Svenska Amerika Mexico Linien. P\u00e5 det kommunala f\u00e4ltet lade Johan E ned ett s\u00e4rskilt stort arbete inom G\u00f6teborgs dr\u00e4tselkammare. Samtidigt \u00e4gnade han mycken tid \u00e4ven \u00e5t olika bank- och f\u00f6rs\u00e4kringsf\u00f6retag, s\u00e4rskilt G\u00f6teborgs bank, liksom han \u00f6verhopades med f\u00f6rtroendeuppdrag i hemstaden och detta b\u00e5de p\u00e5 de praktiska omr\u00e5dena och inom G\u00f6teborgs kulturorganisationer. Han var kassaf\u00f6rvaltare i Slottsskogsstyrelsen och gjorde inte minst som Vice ordf\u00f6rande i styrelsen f\u00f6r G\u00f6teborgs museum en stor insats.<\/p>\n Naturligt var, att en man med Johan E:s solida l\u00e4ggning ocks\u00e5 uts\u00e5gs att representera den stora v\u00e4stkustmetropolen i riksdagens andra kammare (1906 \u2013 1911). Vilket enast\u00e5ende f\u00f6rtroende han \u00e5tnj\u00f6t hos sina valm\u00e4n ser man b\u00e4st av de m\u00e4rkliga r\u00f6stsiffrorna 1908, d\u00e5 Johan E av avgivna 11 712 r\u00f6ster erh\u00f6ll 11 681, enligt uppgift det st\u00f6rsta r\u00f6stetal n\u00e5gon svensk riksdagsman dittills f\u00e5tt. \u00c5r 1912 insattes Johan E av \u00c4lvsborgs l\u00e4ns landsting i f\u00f6rsta kammaren och kvarblev d\u00e4r till sin d\u00f6d 1919. Hans inv\u00e4ljande under b\u00e5da perioderna i bankoutskottet visar var man ans\u00e5g, att Johan E:s kapacitet b\u00e4st kunde anv\u00e4ndas. Han var medlem av liberala partiet, men tillh\u00f6rde med sin koncilianta l\u00e4ggning helt dess moderata flygel, liksom han inte og\u00e4rna umgicks med konservativa kolleger. Johan E var centerfrihandlare och principiell f\u00f6rsvarsv\u00e4n samt s\u00e5g kritiskt p\u00e5 det kommunala livets radikalisering. Hans motioner, avgivna av honom ensam eller j\u00e4mte andra, r\u00f6rde bland annat riksbanks- och andra bankfr\u00e5gor, emigration och utlandssvenskar. I riksdagen talade han s\u00e4llan, men d\u00e5 han tog ordet talade han mest om finansfr\u00e5gor, r\u00f6rande t. ex. utrikeshandel, frihamnsproblem, aktiebolagslagen o. s. v. Han intresserade sig speciellt f\u00f6r uppr\u00e4ttande av ett s\u00e4rskilt statsdepartement f\u00f6r handel, industri och sj\u00f6fart, men hann inte uppleva f\u00f6rverkligandet av ett s\u00e5dant. Som talare i riksdagen hade Johan E en lugn och v\u00e4lvillig, klar och sakrik framst\u00e4llning och var g\u00e4rna h\u00f6rd, men hans starkaste inflytande torde ha varit det, som han ut\u00f6vade p\u00e5 rent personlig v\u00e4g. I sitt riksdagshem, d\u00e4r dottern Agnes (sedermera gift Hellner) var v\u00e4rdinna, inbj\u00f6d Johan E g\u00e4rna sina parlamentariska kolleger.<\/p>\n En s\u00e4rskild insats kom Johan E att g\u00f6ra p\u00e5 ett f\u00f6r honom alldeles nytt omr\u00e5de, d\u00e5 han 1913 ink\u00f6pt Orrefors med Gullaskruvs bruk i \u00f6stra Sm\u00e5land. Han k\u00f6pte bruket egentligen f\u00f6r skogarnas skull \u2013 f\u00f6r att f\u00e5 massaved till Ed \u2013 men dessutom, enligt honom sj\u00e4lv, fick \u00bbsig ett litet glasbruk p\u00e5 halsen\u00bb. Johan E ans\u00e5g, att n\u00e4r nu glastillverkningen fanns d\u00e4r, s\u00e5 skulle glaset g\u00f6ras till en kvalitetsvara, som \u00e4ven skulle vara vacker. Orrefors blev d\u00e4rf\u00f6r aldrig n\u00e5got appendix till Ed utan ett sj\u00e4lvst\u00e4ndigt f\u00f6retag. Johan E lade ner, i samverkan med disponenten A. Ahlin, ett mycket stort arbete p\u00e5 att rekrytera arbetarstammen med skickliga yrkesm\u00e4n. D\u00e5 den framst\u00e5ende glasbl\u00e5saren Knut Bergqvist anst\u00e4llts 1914, uppmanade Johan E honom att anv\u00e4nda ett par timmar varje dag efter eget gottfinnande, varf\u00f6r Bergqvist uppn\u00e5dde en mycket stor teknisk f\u00e4rdighet. Under samverkan med Ahlin skaffade Johan E ocks\u00e5 direkt konstn\u00e4rliga krafter till bruket. P\u00e5 s\u00e5 vis kn\u00f6ts till f\u00f6retaget fr\u00e5n 1916 och Edward Hald fr\u00e5n 1917, vilka b\u00e5da s\u00e5 sm\u00e5ningom gjorde prydnadsglaset fr\u00e5n Orrefors v\u00e4rldsber\u00f6mt. Men det var, vilket man inte alltid erinrar sig, Johan E som m\u00e5lmedvetet ledde utvecklingen i den riktningen. Familjen bodde inte s\u00e4llan vid Orrefors, d\u00e4r Johan E f\u00f6ljde framstegen med st\u00f6rsta intresse p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll. \u00c5r 1918, d\u00e5 a.-b. Svenska f\u00f6nsterglasbruken kommit till st\u00e5nd, blev Ahlin dess verkst\u00e4llande direkt\u00f6r. Johan E s\u00e5lde Gullaskruvs f\u00f6nsterglasbruk och lade ner tillverkningen av f\u00f6nsterglas vid Orrefors. Det var sm\u00e5glas- och kristallfabrikationen d\u00e4r, som personligen intresserade Johan E mest, och Orrefors chef blev nu den framst\u00e5ende glasmannen disponenten .<\/p>\n I G\u00f6teborg var Johan E en av stiftarna 1908 av Riksf\u00f6reningen f\u00f6r svenskhetens bevarande i utlandet, och han blev dess f\u00f6rste ordf., en post som han beh\u00f6ll till sin d\u00f6d 1919. Johan E:s insats h\u00e4r blev av betydligt st\u00f6rre betydelse \u00e4n endast lokalt. \u00c4ven om Johan E ganska sent i livet blev invald i styrelsen f\u00f6r G\u00f6teborgs h\u00f6gskola, hann han med att g\u00f6ra stora insatser \u00e4ven d\u00e4r. Ett s\u00e4rskilt intresse hade han f\u00f6r uppr\u00e4ttande av en handelsh\u00f6gskola i G\u00f6teborg. Han var initiativtagare till dess f\u00f6reg\u00e5ngare, handelsh\u00f6gskolekurserna, och det var hans donation p\u00e5 40 000 kr., som m\u00f6jliggjorde dessas inr\u00e4ttande. H\u00e4rmed var ett stort steg taget i riktning mot slutm\u00e5let. Intresset f\u00f6r detta v\u00e4xte emellertid hela tiden, hans sista tankar \u00e4gnades \u00e5t detta, och det var i enlighet med hans best\u00e4mmelse, som hans efterlevande genom donation (11 mars 1919) av en halv million kronor starkt bidrog till att f\u00f6rverkliga Johan E:s tanke. I den stora publikationen om G\u00f6teborgsdonationer finner man \u00e4ven flera andra s\u00e5dana av Johan E och hans maka.<\/p>\n Om Johan E skrivs det att \u201dhan var en f\u00f6rn\u00e4mlig typ av g\u00f6teborgsk patricier. Skicklig, framsynt och solid aff\u00e4rsman, klok och omt\u00e4nksam, till hela sin l\u00e4ggning human och fin, \u00e5tnj\u00f6t han \u00f6verallt sympatier och aktning\u201d. Han hade inte enbart praktiska intressen. Han l\u00e4ste g\u00e4rna, helst engelsk litteratur och s\u00e4rskilt Dickens; inom svensk litteratur h\u00f6ll han sig ocks\u00e5 till de \u00e4ldre ber\u00e4ttarna som Blanche. Utan att egentligen fr\u00e5n b\u00f6rjan ha haft konstn\u00e4rliga intressen kom Johan E genom sitt krav p\u00e5 tillverkningskvalitet att ta initiativet till skapandet av en hel gren av modern svensk konstindustri, n\u00e4mligen Orreforsglaset. N\u00e4r detta v\u00e4l kommit i g\u00e5ng, greps han sj\u00e4lv av ett personligt intresse f\u00f6r det, och med \u00e5ren vaknade och tilltog hos honom ocks\u00e5 sinnet f\u00f6r antika saker, bl. a. klockor, men \u00e4ven f\u00f6r antikviteterna i b\u00f6ckernas v\u00e4rld. Johan E samlade inkunabler och Elzevierer, beundrade de vackra tryckalstren fr\u00e5n Giunta i Florens och Plantin i Antwerpen. Under ledig tid nj\u00f6t han av att vila fr\u00e5n aff\u00e4rerna genom att sitta med dessa gamla bokv\u00e4nner, och han gjorde sj\u00e4lv en katalog med historiker, intresserad ocks\u00e5 av bokexemplarens v\u00e4xlande \u00f6den. F\u00f6rutom sitt hem i G\u00f6teborg och riksdagsv\u00e5ningen p\u00e5 Strandv\u00e4gen 7 B i Stockholm hade Johan E sitt lantst\u00e4lle K\u00e4rrbog\u00e4rde (i Hemsj\u00f6 sn, \u00c4lvsb.) vid sj\u00f6n S\u00e4vel\u00e5ngen, som han k\u00f6pt 1900 och tilltr\u00e4tt 1901 och d\u00e4r han l\u00e5tit bygga ett boningshus. D\u00e4r intresserade Johan E sig<\/p>\n med liv och lust f\u00f6r b\u00e5de blommornas v\u00e4rld, f\u00f6r frukttr\u00e4dg\u00e5rden och f\u00f6r djuren. Av sin personal i Ekman & Co. (N. Kaiser i nekr. i tidn. Kontoristen mars 1919) karakteriserades E. som \u00bballtid tillg\u00e4nglig, blid och v\u00e4nlig\u00bb, en outtr\u00f6ttlig arbetare och en ledare med stora linjer. Han respekterade fritt och sj\u00e4lvst\u00e4ndigt arbete och hans aff\u00e4rsprinciper var gammaldags sunda och goda. En annan medarbetare skrev om honom, att \u00bbmodern smartness fanns ej till\u00bb f\u00f6r Johan E. Hans uppriktiga \u00f6nskan var att en g\u00e5ng som \u00e4ldre f\u00e5 tid att studera Ekmanska handelshusets tv\u00e5hundra\u00e5riga arkiv f\u00f6r att skriva dess historia. D\u00f6den kom emellan, men tanken p\u00e5 historiken upptogs av hans son och eftertr\u00e4dare Konsul . Johan E:s historiska intresse omfattade \u00e4ven hans sl\u00e4kts \u00f6den och \u00e4ventyr, \u00e4ldre \u00e4gare till Orrefors och \u00e4ldre boktryckare, liksom hans intresse f\u00f6r gravyrer och andra f\u00f6rem\u00e5l i sina tre hem, \u00f6ver vilka han gjorde noggranna inventarief\u00f6rteckningar.<\/p>\n Johan E och hans familj har f\u00e5tt ett ovanligt litter\u00e4rt monument. Hans maka, Hedda, f\u00f6dd Richert, sondotter till den k\u00e4nde r\u00e4ttsl\u00e4rde politikern, hade i h\u00f6g grad intellektuella intressen och var en st\u00e4ndigt l\u00e4sande och skrivande m\u00e4nniska, v\u00e4l mogen f\u00f6r licentiaten i historia enligt omd\u00f6me av hennes kusin Harald Hj\u00e4rne. I sitt slutligen till tre digra delar sv\u00e4llande arbete \u00bbFamiljen Johan Ekmans kr\u00f6nika\u00bb, tryckt i en liten numrerad upplaga 1918 \u2013 1923, har Hedda i opretenti\u00f6s form skildrat familjens vardagsliv \u00e5r efter \u00e5r. Det \u00e4r givet, att stora delar i boken \u00e4r mest av privat intresse. Men den synpunkt som g\u00e4ller f\u00f6r museer, att nuets vardag en g\u00e5ng blir ett intressant stycke historia, kan till\u00e4mpas ocks\u00e5 p\u00e5 Heddas verk. En g\u00f6teborgsk patricierfamiljs hemliv under flera \u00e5rtionden speglas \u00f6ppet och intressant. \u00c4ven en fr\u00e4mmande l\u00e4sare f\u00e4ngslas, vare sig det g\u00e4ller \u00e5terskenet av f\u00f6rsta v\u00e4rldskrigets brand, aff\u00e4rslivets m\u00e5ngahanda eller idylliska vagnspromenader i Orrefors’ skogar och tr\u00e4dg\u00e5rdssk\u00f6tsel p\u00e5 K\u00e4rrbog\u00e4rde. Om sina f\u00e4derne- och m\u00f6dernesl\u00e4kter utgav Hedda E. \u00bbAnteckningar om sl\u00e4kterna Richert och Netzel\u00bb (1923) samt \u00bbTv\u00e5 sl\u00e4kter\u00bb (1924).<\/p>\n C grenen (C)<\/p>\n Gustaf Ekman (1804 – 1876), son till Gustaf Henric Ekman Gustaf Ekman har fr\u00e4mst blivit k\u00e4nd f\u00f6r sina banbrytande uppfinningar inom j\u00e4rnhanteringen. Han kombinerade teoretiska kunskaper i metallurgi med utl\u00e4ndska studier, egna erfarenheter och experiment i svensk bruksmilj\u00f6, d\u00e4r Lesj\u00f6fors skulle spela en framtr\u00e4dande roll. Gustafs insatser fick emellertid stor betydelse inte bara f\u00f6r svensk j\u00e4rnproduktion utan ocks\u00e5 f\u00f6r handelshuset Ekman & Co. N\u00e4r han omkring 1820 stod inf\u00f6r val av levnadsbana, var Ekmans handelsr\u00f6relse p\u00e5 kraftig tillbakag\u00e5ng efter kontinentalsystemets h\u00f6gkonjunktur. D\u00e5 fadern Gustaf Henric Ekman s\u00e5g m\u00f6rkt p\u00e5 firmans framtid, ut\u00f6vade han ingen lockelse p\u00e5 sonen att f\u00f6lja i hans fotsp\u00e5r. I st\u00e4llet fick Gustaf akademisk skolning. Han tog studenten i Uppsala 1821, tog hovr\u00e4ttsexamen 1823 och akademisk bergsexamen 1825.<\/p>\n 1827 blev Gustaf elev vid Jernkontoret, d\u00e4r hans uppgift var att vidareutbilda sig och forska.<\/p>\n 1830 – 1836 tj\u00e4nstgjorde Gustaf som \u00f6versmedm\u00e4stare med uppgift att \u00e4ven leda smidesf\u00f6rs\u00f6k vid olika svenska bruk.<\/p>\n 1831 introducerade han Lancashiremetoden f\u00f6r Lesj\u00f6fors bruk som \u00e4gdes till 50% av Ekman & Co. 1836 l\u00e4mnade Gustaf J\u00e4rnkontoret f\u00f6r att i st\u00e4llet \u00e4gna sina krafter till att utveckla Lancashiremetoden med hj\u00e4lp av en effektiv v\u00e4llugn. I samband med att Gustaf Rudolf Prytz 1833 beslutade sig f\u00f6r att s\u00e4lja sin andel i Lesj\u00f6fors, \u00f6verv\u00e4gde Gustaf Henric Ekman starkt att avyttra Ekman & Co.<\/p>\n I detta skede ingrep emellertid sonen Gustaf. Han f\u00f6respr\u00e5kade att fadern skulle k\u00f6pa Prytz` andel, s\u00e5 att Ekmans skulle bli ensam innehavare av Lesj\u00f6fors Bruk. Han po\u00e4ngterade ocks\u00e5, att bruket inom kort kunde r\u00e4kna med en f\u00f6rdubblad smidesr\u00e4tt. I och med att Ekman & Co. intr\u00e4dde som ensam \u00e4gare till Lesj\u00f6fors b\u00f6rjade en ny utveckling i brukets historia. Vid Lesj\u00f6fors kunde man med hj\u00e4lp av Gustaf Ekmans insatser inom skogsv\u00e5rden h\u00f6ja avkastningen fr\u00e5n brukets skogar. Att \u00e5stadkomma en l\u00e4gre tr\u00e4kolsf\u00f6rbrukning per ton st\u00e5ngj\u00e4rn och en h\u00f6gre j\u00e4rnkvalitet, var huvudsyftet med Gustafs arbete med att reformera den svenska j\u00e4rnhanteringen. Samtidigt som han bl\u00e5ste liv i Lesj\u00f6fors k\u00f6pte han ena h\u00e4lften av Gustafsfors liksom det n\u00e4rliggande Lennartsfors. Det visade sig senare, att k\u00f6pet av Gustafsfors skulle f\u00e5 stor betydelse b\u00e5de f\u00f6r bruket och handelshuset Ekman & Co. Gustafs t\u00e5lmodiga och omsorgsfulla ber\u00e4kningar och successiva f\u00f6rb\u00e4ttringar ledde till en storslagen teknisk id\u00e9. Insatserna av Gustaf Ekman och hans samtida har av Eli. F. Heckscher karakteriserats som “det m\u00e5h\u00e4nda \u00e4rorikaste bladet i den svenska j\u00e4rnhhanteringens och t.o.m. Sveriges hela ekonomiska historia”.<\/p>\n C grenen barnl\u00f6s 1757 k\u00f6ptes s\u00e4teriet av Jonas Alstr\u00f6mer. Godset stannade i familjen Alstr\u00f6mers \u00e4go till 1791. Peter III Ekman farfar till Peter Wilhelm k\u00f6pte godset 1798.<\/p>\n Peter Wilhelm utvecklade Kilanda s\u00e4teri till en modern svensk m\u00f6nsterg\u00e5rd. Kilanda bestod av 115 hektar \u00e5kermark, 15 \u00e4ng, 15 betesmark, 350 skog, 60 torvmossar, 230 utmark. Fr\u00e5n 1870 till 1912 fanns en h\u00f6gt aktad statlig lantbruksskola p\u00e5 godset som drevs av Ekm\u00e4n, von Sh\u00e9ele och Klingspor. I 160 \u00e5r \u00e4gdes godset av familjen Ekman.<\/p>\n Peter Wilhelm var kommunalman. 1861 blev han ledamot i Lantbruksakademin och tilldelades samma \u00e5r Wasaordern. Han dog barnl\u00f6s och vid sin d\u00f6d 1863 \u00f6vertogs Kilanda av brodern Carl Edward (1826 \u2013 1903). P\u00e5 Kilanda kyrkog\u00e5rd ligger flera av sl\u00e4kten Ekmans \u00e4ldre generationer begravda.<\/p>\n C grenen barnl\u00f6s https:\/\/sok.riksarkivet.se\/Sbl\/Presentation.asx?id=15872<\/a> Janne Ekman var en framtr\u00e4dande person i det kommunala livet i G\u00f6teborg. Han var ordf\u00f6rande i G\u00f6teborgs handelsinstituts styrelse, i Handelssocietetens, sedermera Handelsf\u00f6reningens styrelse (en tid vice ordf\u00f6rande), ordf\u00f6rande i Willinska fattigfriskolans styrelse, en skola som stiftats av hans farfars l\u00e4rare J. Willin, vidare i direktionen f\u00f6r stadens hamn- och \u00e4lvstyrelse 1856 \u2013 1863, i direktionen f\u00f6r segelfartens f\u00f6rb\u00e4ttrande p\u00e5 V\u00e4nern och i G\u00f6teborgs allm\u00e4nna folkskolestyrelse 1860 – 1898 samt bidrog till folkskolev\u00e4sendets utveckling. Sedan 1866 var han i 25 \u00e5r vice ordf\u00f6rande i G\u00f6teborgs och Bohus l\u00e4ns hush\u00e5llningss\u00e4llskap.<\/p>\n Vid den nya kommunalrepresentationens inf\u00f6rande invaldes Janne Ekman i G\u00f6teborgs stadsfullm\u00e4ktige, vilka vid sitt f\u00f6rsta sammantr\u00e4de (1863) valde honom till sin vice ordf\u00f6rande; 1870 blev han ordf\u00f6rande, en post, som han innehade till slutet av 1887. Likaledes blev Janne Ekman vid inr\u00e4ttandet av G\u00f6teborgs kyrkofullm\u00e4ktige dess ordf\u00f6rande 1883 \u2013 1894.<\/p>\n Janne Ekman deltog \u00e4ven i det politiska livet p\u00e5 riksniv\u00e5. Han var vid riksdagen 1856 \u2013 1858, medlem av borgarst\u00e5ndet. Han tog del i r\u00f6relsen till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r det De Geerska f\u00f6rslaget om f\u00f6r\u00e4ndring av riksdagen, som p\u00e5gick 1864 \u2013 1865, och var ordf\u00f6rande f\u00f6r de deputationer fr\u00e5n skilda h\u00e5ll i landet, som f\u00f6re fr\u00e5gans avg\u00f6rande infann sig hos De Geer f\u00f6r att uttrycka sympatier f\u00f6r f\u00f6rslaget.<\/p>\n Efter reformens genomf\u00f6rande invaldes Janne Ekman 1866 av \u00c4lvsborgs l\u00e4ns landsting (\u00c4lvsborgs l\u00e4ns valkrets) till f\u00f6rsta kammaren och satt d\u00e4r \u00e4ven 1874 \u2013 1882, vald av G\u00f6teborgs stadsfullm\u00e4ktige (G\u00f6teborgs stads valkrets). 1867 valdes han till ledamot av konstitutionsutskottet och 1868 ledamot av bankoutskottet, vars ordf\u00f6rande han var 1876 \u2013 1882. \u00c5r 1874 erbj\u00f6ds han att intr\u00e4da som finansminister efter Carl Waerns avg\u00e5ng, men av oklara anledningar tackade han nej.<\/p>\n N\u00e5gon utpr\u00e4glad partitillh\u00f6righet intog Janne Ekman inte under sina riksdags\u00e5r, men tillh\u00f6rde n\u00e4rmast brodern Carls grupp. Han var medlem av 1869 \u00e5rs myntkommitt\u00e9 och 1872 \u00e5rs nordiska myntkommission. Under en f\u00f6ljd av \u00e5r var Janne Ekman ordf\u00f6rande i de stora enskilda j\u00e4rnv\u00e4gsbolaget som ber\u00f6rde G\u00f6teborg (Bergslagsbanan, G\u00f6teborg-Bor\u00e5s och G\u00f6teborg-Hallands j\u00e4rnv\u00e4gsbolag). Han var ledamot i Vet. o. vitt. samh. G\u00f6teborg fr\u00e5n 1863 och blev d\u00e4r hedersledamot 1900. Han var arbetande ledamot av Lantbruksakademien (1884). Janne Ekman blev kommend\u00f6r av f\u00f6rsta klassen av Nordstj\u00e4rneorden (30 november 1883); kommend\u00f6r av f\u00f6rsta klassen av Vasaorden (2 augusti 1871); riddare av S:t Olafsorden; riddare av f\u00f6rsta klassen av Badiska Z\u00e4hringer L\u00f6wenorden.<\/p>\n Antalet uppdrag Janne Ekman innehade skulle kr\u00e4va mycket mera plats i denna presentation. Vi kan bara konstatera att inga uppdrag syntes honom om\u00f6jliga.<\/p>\n C grenen De sm\u00e5 j\u00e4rnbrukens tid var \u00f6ver. Johan bor p\u00e5 Gustafsfors, som han \u00e4ger tillsammans med sina farbr\u00f6der Janne Ekman p\u00e5 Ekman & Co, Carl Ekman p\u00e5 Finsp\u00e5ng och sin pappa Gustaf.<\/p>\n De beslutar att st\u00e4lla om j\u00e4rnbruket till ett cellulosa- och pappersbruk. Detta sker under \u00e5ren 1872 \u2013 1887. Johan f\u00e5r d\u00e5 uppdraget att utveckla cellulosatekniken f\u00f6r att ers\u00e4tta lump- och halmfiberframst\u00e4llning.<\/p>\n Sulfatindustrins grundl\u00e4ggare. Med Gustafsfors\u00b4 framg\u00e5ngar \u00e4ndrar handelshuset Ekman & Co 1890 sin sv\u00e5rs\u00e5lda j\u00e4rnexport till den blomstrande f\u00f6rs\u00e4ljningen av sulfatmassa. Sl\u00e4ktingar och barnbarnsbarn till Johan Ekman \u00e4r idag huvud\u00e4gare till handelshuset Ekman & Co, tillsammans med bolagets anst\u00e4llda.<\/p>\n D grenen (D) Carl var bruks\u00e4gare i Finsp\u00e5ng och politiker (liberal) Han var ledamot av borgarst\u00e5ndet i tv\u00e5 perioder, 1859 \u2013 1860 och 1862 \u2013 1863, ledamot av f\u00f6rsta<\/a> kammaren 1867 \u2013 1893, ledamot av Kungliga Lantbruksakademien<\/a> 1879 samt av Kungliga Vetenskapsakademien<\/a> fr\u00e5n 1889.<\/p>\n Carl, endast 23 \u00e5r d\u00e5 han tilltr\u00e4dde som f\u00f6rvaltare av Finnsp\u00e5ngs bruk<\/a>, var en mycket driven tekniker och god organisat\u00f6r. Han f\u00f6rstod vad som f\u00f6rv\u00e4ntades av honom.<\/p>\n Det dr\u00f6jde inte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n han \u00f6vertog andelar i bruket och efter \u00e5tta \u00e5r stod han som ensam\u00e4gare. R\u00f6relsen var, n\u00e4r han tilltr\u00e4dde, delvis f\u00f6rfallen, men han b\u00f6rjade omedelbart en stor omorganisation och modernisering. P\u00e5 mindre \u00e4n tjugo \u00e5r tiodubblades tillverkningen och nya produkter och ny teknik introducerades. Sveriges f\u00f6rsta valsverk<\/a> startades och en ny stor produkt blev j\u00e4rnv\u00e4gsr\u00e4ls. Kanoner var fortfarande den st\u00f6rsta produkten och 1879 slogs exportrekord med inte mindre \u00e4n 2 720 ton s\u00e5lda kanoner.<\/p>\n Carl var en av de sista stora brukspatronerna<\/a>. Liksom sina f\u00f6reg\u00e5ngare de Geerarna<\/a> ordnade han sociala inr\u00e4ttningar f\u00f6r sina anst\u00e4llda. Bost\u00e4der renoverades enligt nya moderna principer och han donerade pengar till en skola, som uppkallades efter honom. Han s\u00e5g \u00e4ven till att det inr\u00e4ttades sjukhus och ett \u00e5lderdomshem.<\/p>\n Carl anlitade en av den svenska folkskolans<\/a> pionj\u00e4rgestalter, Anders Berg<\/a>, som tillsammans med sin son Fridtjuv Berg<\/a> p\u00e5 ort och st\u00e4lle utvecklade de f\u00f6rsta impulserna till det sena 1800-talets skola. Fridtjuv Berg blev med tiden Ecklesiastikminister<\/a> och lade i den rollen grundstenen till den svenska skolan, s\u00e5 som den utvecklades under de n\u00e4rmaste \u00e5ren.<\/p>\n
\nhttps:\/\/sv.wikipedia.org\/wiki\/Ekman_fr%C3%A5n_G%C3%B6teborg<\/a>
\nJoen Larsson b\u00f6rjade 1633 som h\u00e4radsskrivare f\u00f6r \u00d6stersysslet, ett arrende som f\u00f6rv\u00e4rvats av Louis de Geer och Jacob Danckwardt. Under denna period ink\u00f6pte han \u00e4ven f\u00f6r egen r\u00e4kning g\u00e5rdar i V\u00e4se och F\u00e5gelviks h\u00e4rader, bl.a. Hoflanda och \u00d6kna, d\u00e4r han bosatte sig. Han anlade \u00e4ven ett flertal st\u00e5ngj\u00e4rnshammare bl.a. i Glumserud.<\/p>\n
\nRedan i 20-\u00e5rs\u00e5ldern etablerade Daniel sig som k\u00f6pman i G\u00f6teborg. Han gifte sig 1662 med Elisabeth Marcus, dotter till den f\u00f6rm\u00f6gne \u00e5ldermannen i bagarskr\u00e5et, Anders Marcus.<\/p>\n
\nhttps:\/\/sok.riksarkivet.se\/Sbl\/Presentation.aspx?id=15886<\/a>
\nI samarbete med modern Elisabeth Ekman och br\u00f6derna Anders och Christopher fortsatte Peter (I) Ekman faderns handelsverksamhet i V\u00e4nersborg med huvudsaklig inriktning p\u00e5 transitering av j\u00e4rn och och tr\u00e4varor fr\u00e5n V\u00e4rmland och Dal till G\u00f6teborg. Peter (I) \u00e4gnade sig emellertid framf\u00f6r allt \u00e5t handel med tr\u00e4varor, av vilket masterna blev det viktigaste.<\/p>\n
\nLiksom fadern och modern var Peter (I) stridbar och \u00e4relysten. Han deltog livligt i V\u00e4nnersbors kommunala och kyrkliga liv. Efter en uppseendev\u00e4ckande strid n\u00e5dde han 1710 positionen som R\u00e5dman i V\u00e4nersborg.
\nPeter (I) var gift med Regina Lind och fick med henne bl.a. s\u00f6nerna Carl och Peter.<\/p>\n
\nhttps:\/\/sok.riksarkivet.se\/Home\/?postid=ArkisRef+SE%2FGLA%2F6148&type=2&s=Balder<\/a>
\nPeter (II) Ekman f\u00f6ddes i V\u00e4nersborg. Redan som ung, efter faderns d\u00f6d 1716, bitr\u00e4dde han sin mor Regina Ekman som fortsatte sin makes aff\u00e4rsr\u00f6relse. Sina f\u00f6rsta l\u00e4ro\u00e5r inom handelsyrket skaffade Peter (II) sig som lagerbokh\u00e5llare vid Alstr\u00f6mers Alings\u00e5sverk. \u00c5r 1731 flyttade han till G\u00f6teborg och vann \u00e5r 1733 burskap som handlande med borgen av tv\u00e5 av stadens mest inflytelserika aff\u00e4rsm\u00e4n Hans Olofsson Str\u00f6m och Niclas Sahlgren.<\/p>\n
\nhttps:\/\/sok.riksarkivet.se\/amnesomrade?postid=ArkisRef+SE%2FGLA%2F6016&infosida=amnesomrade-narings-och-yrkesliv&flik=0&type=2&s=Balder<\/a>
\nPeter (III) Ekman p\u00e5b\u00f6rjade studier vid universitetet i Greifswald 1754, varefter f\u00f6ljde merkantila studier i Amsterdam. Han intr\u00e4dde 1761 i faderns firma, men hade d\u00e5 uppm\u00e4rksammat att sillfisket \u00f6ppnade betydligt st\u00f6rre vinstm\u00f6jligheter \u00e4n tr\u00e4varuhandel. Verksamheten fokuserades alltmer p\u00e5 f\u00f6r\u00e4dlade sillprodukter, och den f\u00f6rsta anl\u00e4ggningen f\u00f6r beredning av sill och trankokeri byggdes i Bovik p\u00e5 \u00d6cker\u00f6 i G\u00f6teborgs norra sk\u00e4rg\u00e5rd. Ytterligare anl\u00e4ggningar tillkom p\u00e5 ett stort antal platser i Bohusl\u00e4n.Salt importerades p\u00e5 egna k\u00f6lar. En stor del av produktionen gick till norra Tyskland.<\/p>\n
\nPeter (III) hade redan 1769 beviljats burskap och blivit medlem i Handelssocieteten.<\/p>\n
\nMakarna fick fyra barn; Johan Jacob och Gustaf Henric samt d\u00f6ttrarna Anna Margaretha (gift med Nils Fredrik Wahlberg) och Hedvig Elisabeth sedermera gift med Amiralen, Statsr\u00e5det och Riksst\u00e5th\u00e5llaren i Norge, Baltzar Bogislaus von Platen, vilken med stort ekonomiskt st\u00f6d fr\u00e5n Peter (III) Ekman och dennes son Gustaf Henric skapade G\u00f6ta kanalverk och Motala verkstad. Gustaf Henric kom ocks\u00e5 att st\u00e5 i n\u00e4ra f\u00f6rbindelse och i samarbete med Baltzar von Platen i projekten.<\/p>\n
\nhttp:\/\/www.willinskastiftelsen.se\/historia\/<\/a>
\nWillinska fattigfriskolan i G\u00f6teborg grundades 1767 p\u00e5 initiativ av fattighuspredikanten Johannes Willin (1732 – 1772). Skolan har haft m\u00e5nga donatorer. F\u00f6r dess fortbest\u00e5nd har handlanden Anders Lesse haft stor betydelse. Vid en f\u00f6r skolan kritisk tidpunkt donerade han n\u00e4mligen ett kapital, ett stenhus och v\u00e4rdefulla tomter till fattigfriskolan, vars fastigheter fortfarande \u00e4r i skolans \u00e4go.<\/p>\n
\nhttps:\/\/sok.riksarkivet.se\/Sbl\/Presentation.aspx?id=15871<\/a>
\nSom barn placerades Johan Jacob i den ber\u00f6mda herrnhutiska l\u00e4roanstalten i Christiansfeld, vilken d\u00e5 och l\u00e5ngt senare ans\u00e5gs vara en av Europas f\u00f6rn\u00e4msta pedagogiska inr\u00e4ttningar. Vid 19 \u00e5rs \u00e5lder besl\u00f6t han sig f\u00f6r att studera medicin i Lund och i Uppsala. Detta f\u00f6ljdes av sju \u00e5rs studier samt sjukhuspraktik utomlands, varav tre \u00e5r i Paris.<\/p>\n
\nOscar och Emil.<\/p>\n
\nJacob Emil Ekman (bildar B-grenen)<\/p>\n
\nhttps:\/\/sok.riksarkivet.se\/?Sokord=Baltzar+B+Platen%2C+von&page=18&postid=ArkisRef+SE%2FGLA%2F320&tab=post&type=2&s=TARKIS08_Balder<\/a>
\nLiksom sin bror Johan Jacob gick Gustaf Henric i den herrnhutiska skolan i Christiansfeld. Efter att ha avlagt en juridisk examen i Lund, b\u00f6rjade f\u00f6rst i faderns firma, men grundade 1800 ett eget bolag f\u00f6r tr\u00e4export, vilket omvandlades 1802 till Ekman & Co i kompanjonskap med sin sv\u00e5ger Fredrik Wahlberg och med Gustaf Rudolf Prytz, b\u00e5da erfarna j\u00e4rnexporthandlare. Ekman & Co fick snabbt ett uppsving, och efter faderns d\u00f6d 1807, l\u00f6ste Gustaf Henric ut sina syskon ur sillverksamheten. Detta h\u00f6ll p\u00e5 att kn\u00e4cka bolaget, d\u00e5 sillen samtidigt f\u00f6rsvann och anl\u00e4ggningarna blev v\u00e4rdel\u00f6sa.<\/p>\n
\nEkman & Co.
\nGustaf Henric var en av de st\u00f6rsta investerarna i G\u00f6takanalbygget 1817, d\u00e4r hans sv\u00e5ger Baltzar Bogislaus von Platen var chef. En mycket stor del av aktieteckningen skedde p\u00e5 Ekman & Co:s kontor. Gustaf Henric tecknade sj\u00e4lv genom sin firma ett av de st\u00f6rsta enskilda beloppen, 110 000 rdr.bko.<\/p>\n
\nJohan Jacob (Janne). Gift med Martina Fredrika f. von Heideman. Barnl\u00f6sa. (Ekman & Co AB).
\nCarl Edward (D-grenen). Gift med Augusta f. von Sch\u00e9ele. (Finsp\u00e5ngs bruk).
\nHedvig Maria Ekman. Gift med r\u00e5dmannen Carl Henrik Ewert. Barnl\u00f6sa.<\/p>\n
\nJohan Oscar Ekman, (1812 \u2013 1907), son till Johan Jacob Ekman<\/p>\n
\nSedan Oscars far Johan Jacob avlidit 1814, gifte \u00e4nkan Elisabeth Minten om sig 1816 med den ryske generalkonsuln i G\u00f6teborg, Conrad Friedrich Lang, som tillh\u00f6rde en gammal k\u00f6pmanssl\u00e4kt i L\u00fcbeck. H\u00e4r fick Oscar och hans bror Emil ett lyckligt hem.<\/p>\n
\nAlba gifte sig 1893 med bankmannen och nationalekonomen Karl Langenski\u00f6ld. Karl var finl\u00e4ndsk friherre och \u00e5ren 1916 – 1919 svensk riksdagsman. Han deltog i bankkommitt\u00e9n 1900, som beslutade att Riksbanken skulle bli rikets centralbank och utge sedlar. Han var riksbankschef (bankofullm\u00e4ktig) 1901 – 1912.<\/p>\n
\nSonen Carl Gustaf startade 1932 Bankirfirman Langenski\u00f6ld, som 1964 s\u00e5ldes till Carnegie, vilket n\u00e5gra \u00e5r tidigare omvandlats till ett f\u00f6rvaltningsbolag. Samma \u00e5r b\u00f6rsintroducerades Carnegie och f\u00f6retaget flyttade till Stockholm. 1968 \u00f6verv\u00e4gdes en f\u00f6rs\u00e4ljning av f\u00f6retaget, men i st\u00e4llet inleddes \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 en ny glansperiod, d\u00e5 Erik Penser och Tomas Fischer erbj\u00f6d f\u00f6retaget sina tj\u00e4nster. 1980, samma \u00e5r som Bankirfirman Langenski\u00f6ld bytte namn till Carnegie Fondkommission, blev Erik Penser st\u00f6rste \u00e4gare i investmentbolaget Asken, som i sin tur \u00e4gde 35% av aktierna i Carnegie. Samtidigt var Carnegie n\u00e4st st\u00f6rste \u00e4gare i Asken.\u00a0Samma \u00e5r gjordes en f\u00f6rsta utlandsetablering, n\u00e4r det till 75 % \u00e4gda Londonbaserade Carnegie International bildades. Under 1980-talet rekryterades flera namnkunniga personer till verksamheten, som och .<\/p>\n
\nResten \u00e4r historia.<\/p>\n
\nJacob Emil Ekman (1815 \u2013 1900), son till Johan Jacob Ekman<\/p>\n
\nEmil Ekman f\u00f6ddes den 5 februari 1815 i G\u00f6teborg, och dog i samma stad den 21 februari 1900. Han gifte sig den 11 oktober 1851 med Sophie Kurck. De fick s\u00f6nerna (1852 \u2013 1930) och (1854 \u2013 1919).<\/p>\n
\nOscar hade 1860 ombildat firman . till aktiebolag, varvid bl. a. Emil intr\u00e4tt som del\u00e4gare. Emil blev d\u00e4refter direkt\u00f6r, tillsammans med Eskil F\u00e5hraeus, Oscars n\u00e4rmaste man i ledningen f\u00f6r f\u00f6retaget. Oscar var verkst\u00e4llande direkt\u00f6r. I ledningen eftertr\u00e4ddes F\u00e5hraeus 1871 av Henning Frisell och denne, i sin tur vid sin d\u00f6d 1899, av Emils son Gustaf, som redan sedan 1880 var bolagets tekniske ledare.<\/p>\n
\nFredrik Gustaf Ekman (1852 \u2013 1930), son till Jacob Emil Ekman
\nhttps:\/\/sok.riksarkivet.se\/sbl\/mobil\/Artikel\/15862<\/a>Otto Pettersson<\/a>
\nGustaf Ekman var elev vid G\u00f6teborgs realgymnasium 1866 \u20131870; studerade vid Chalmerska institutet 1870 \u2013 1872; studerade analytisk kemi i Wiesbaden 1873 \u2013 1874; var amanuens vid kem. laboratoriet i Uppsala 1877 \u2013 1878; deltog i unders\u00f6kningen av havsstr\u00f6mmar i Kattegatt, Skagerak och \u00d6resund 1876, i Vetenskapsakademiens s. k. \u00d6stersj\u00f6expedition 1877, vinterexpeditioner i Skagerak och Kattegatt 1878 och 1879 (tillsammans med ; den f\u00f6rsta synoptiska hydrografiska vinterexpeditionen f\u00f6r havsforskning); var teknisk chef f\u00f6r a.-b. D. Carnegie & Co. i G\u00f6teborg 1880 \u2013 1900; var verkst. direkt\u00f6r d\u00e4r 1900 till dess uppl\u00f6sning 1908; var fil. hedersdoktor i G\u00f6teborg 19 sept. 1907; var direkt\u00f6r f\u00f6r Svenska sockerfabriks AB i G\u00f6teborg 1907 \u2013 1930; var styrelseledamot i Skandinaviska kredit AB. 1909, SKF, Fastighets AB, D. Carnegie & Co., Sj\u00f6f\u00f6rs\u00e4krings AB. Gauthiod AB, Fors AB, Bofors Nobelkrut m. fl. Var ledamot av styrelsen f\u00f6r sjukhuset i Majorna, av styr. f\u00f6r Majornas elementarl\u00e4roverk f\u00f6r flickor, av styr. f\u00f6r Renstr\u00f6mska bad- och tv\u00e4ttanstalten i Majorna 1893 \u2013 1897; var medlem av Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen 1894; var ledamot av G\u00f6teborgs h\u00e4lsov\u00e5rdsn\u00e4mnd 1897 \u2013 1900, av G\u00f6teborgs allm. folkskolestyr. 1898, av G\u00f6teborgs stadsfullm\u00e4ktige 1899 \u2013 1910, av G\u00f6teborgs h\u00f6gskolas styr. 1901 \u2013 1930; var ledamot av Internationella r\u00e5det f\u00f6r havsforskning 1902, av styr. f\u00f6r Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt 1918, av styr. f\u00f6r Sveriges industrif\u00f6rbund. Dessutom stor donator.<\/p>\n
\nGustafs intr\u00e4de i det Carnegieska bolaget blev av st\u00f6rsta betydelse f\u00f6r detta p\u00e5 tv\u00e5 olika s\u00e4tt. I f\u00f6rsta hand g\u00e4llde det sj\u00e4lvfallet tekniken. Driften i det Carnegieska sockerbruket hade tidigare sk\u00f6tts av verkm\u00e4stare; ingen av de ledande personerna var tekniker. Detta hade medf\u00f6rt, att f\u00f6retaget inte hade kunnat f\u00f6lja med i den utveckling som skett i andra l\u00e4nder. Ett ing\u00e5ende och m\u00e5ng\u00e5rigt utvecklingsarbete, s\u00e5v\u00e4l industriell som ekonomisk verksamhet, blev d\u00e4rf\u00f6r det Gustaf m\u00e5ste \u00e4gna hela sin kraft. Produktionen per arbetare och \u00e5r var, d\u00e5 han b\u00f6rjade, 4,5 ton, men steg under hans ledning till 200 ton. D\u00e5 en h\u00f6gt utbildad raffineringsteknik redan fanns i utlandet, g\u00e4llde det f\u00f6r Gustaf att s\u00f6ka upp det b\u00e4sta i maskiner och metoder och kombinera detta p\u00e5 ett optimalt s\u00e4tt f\u00f6r svenska f\u00f6rh\u00e5llanden. Han blev d\u00e5 tvungen att ta h\u00e4nsyn till att raffineringen successivt i stor utstr\u00e4ckning \u00f6vergick fr\u00e5n r\u00f6rsocker till betsocker. Utvecklingen gick s\u00e5 snabbt, att inga av de gamla anordningarna fanns kvar i fabriken tv\u00e5 \u00e5r efter Gustafs tilltr\u00e4de. Hans modernisering av Carnegie blev impulsen till hela den svenska sockerindustrins modernisering.<\/p>\n
\nbest\u00e5r som ett familjebolag.
\nI egenskap av framg\u00e5ngsrik industriman blev Gustaf anlitad i styrelsen f\u00f6r en l\u00e5ng rad andra f\u00f6retag. Ocks\u00e5 f\u00f6r det kommunala livet togs hans f\u00f6rm\u00e5ga i anspr\u00e5k. I H\u00f6gskolans styrelse var han en h\u00f6gt uppskattad medlem, och h\u00f6gskolans ungdom hade i honom en intresserad, givmild och faderlig v\u00e4n. Han blev h\u00f6gskolans f\u00f6rste hedersdoktor. I G\u00f6teborgs Kungl. Vetenskaps- och Vitterhetssamh\u00e4lle var han medlem. D\u00e5 Ingeni\u00f6rsvetenskapsakademien instiftades \u00e5r 1919, var Gustaf en av de K. Maj:t kallade f\u00f6rsta fyrtio ledam\u00f6terna, och akademien valde honom till sin f\u00f6rste Preses. \u00c5r 1926 invaldes han \u00e4ven i Vetenskapsakademien. Redan 1892 hade denna akademi tilldelat Gustaf sin Letterstedtska guldmedalj f\u00f6r hans vetenskapliga arbeten.<\/p>\n
\nJohan Ekman (1854 – 1919) son till Jacob Emil Ekman.
\nhttps:\/\/sok.riksarkivet.se\/Sbl\/Mobil\/Artikel\/15876<\/a>
\nAff\u00e4rsman, Donator, Riksdagspolitiker.Johan Ekman tog sin mogenhetsexamen vid G\u00f6teborgs latinl\u00e4roverk den 6 juni 1871; han praktiserade p\u00e5 Vikmanshyttans j\u00e4rnbruk; var extraelev vid Bergsskolan i Stockholm 1872 \u2013 1873; var kontorist hos firman Ekman & Co. i G\u00f6teborg 1873, och prokurist d\u00e4r 1878, del\u00e4gare (j\u00e4mte grosshandlaren Henrik Ahrenberg) och chef 1891 samt ensam \u00e4gare 1908 \u2013 31 dec. 1917. Han upptog den1 januari 1918 som del\u00e4gare sonen Carl samt O. Kjellstr\u00f6m; Johan var italiensk konsul i G\u00f6teborg 1890 \u2013 1910; var ledamot av styrelsen f\u00f6r Slottsskogsparken i G\u00f6teborg 1892 \u2013 1919 (v. ordf. 1905 \u2013 1912, ordf. 1913 \u2013 1919); var vice ordf. i styrelsen f\u00f6r G\u00f6teborgs enskilda bank 1896 (fr\u00e5n 1903 a.-b. G\u00f6teborgs bank), Ordf\u00f6rande d\u00e4r 1915; ledamot av styrelsen f\u00f6r G\u00f6teborgs och Bohus l\u00e4ns sparbank 1896; ledamot av styrelsen f\u00f6r G\u00f6teborgs stadsbibliotek 1897 \u2013 1919; ledamot av direktionen f\u00f6r Centralf\u00e4ngelset f\u00f6r kvinnor i G\u00f6teborg 1899 \u2013 1905; ledamot av styrelsen f\u00f6r G\u00f6teborgs museum 1902 – 1919 (v. ordf. 1905 \u2013 1919); ledamot av riksdagens andra kammare 1906 \u2013 1911 (tillf\u00e4lligt utskott 1906 \u2013 1908, bankoutskottet 1910 \u2013 1911) och av f\u00f6rsta kammaren 1912 \u2013 1919 (bankoutskottet 1912 \u2013 1919); vice ordf\u00f6rande i handelskammaren i G\u00f6teborg 1907 \u2013 1919; ledamot av dr\u00e4tselkammaren d\u00e4r 1903 \u2013 19 06; ordf\u00f6rande i Riksf\u00f6reningen f\u00f6r svenskhetens bevarande i utlandet 1908 \u2013 1919; led. av kommitt\u00e9n f\u00f6r Kommerskollegii omorganisation 1908; ink\u00f6pte 14 augusti 1913 Orrefors bruk i H\u00e4lleberga socken (Kronob.) och grundade den nyare glasbruksindustrien d\u00e4r samt ordf. i styrelsen f\u00f6r Orrefors bruks a.-b.; ledamot av styrelsen f\u00f6r G\u00f6teborgs h\u00f6gskola 1917; ledamot av kommitt\u00e9n f\u00f6r handelsundervisningens ordnande, ordf\u00f6rande f\u00f6r G\u00f6teborgs handelsh\u00f6gskolekurser fr\u00e5n 1915; ordf\u00f6rande \u00e4ven i styrelserna f\u00f6r f\u00f6ljande bolag: a.-b. G\u00f6teborgssystemet (till 1909), Sj\u00f6f\u00f6rs\u00e4krings a.-b. Gauthiod (1914), Brand & livf\u00f6rs\u00e4krings a.-b. Svea (1915), \u00d6rebro pappersbruks a.-b., Eds cellulosafabriks a.-b. och Nyhamns cellulosafabriks a.-b., Porterbryggeri a.-b. D. Carnegie & Co., \u00d6hrvikens a.-b., Sveriges f\u00f6renade konservfabriker; vice ordf\u00f6rande \u00e4ven i Ostasiatiska kompaniet och styrelsen f\u00f6r a.-b. Finspongs styckebruk; ledamot \u00e4ven av<\/p>\n
\nhttps:\/\/sok.riksarkivet.se\/sbl\/mobil\/Artikel\/15865<\/a>
\nGustaf Ekman var bruks\u00e4gare p\u00e5 Lesj\u00f6fors. Han gifte sig 1836 med sin kusin Carolina Lovisa Wahlberg (1805 \u2013 1882). De fick sju barn: Ernst Gustaf (1838 \u2013 1854), Anna Elisabeth (1839 \u2013 1840), Johan Wilhelm (1842 \u2013 1907), Hedvig Maria Emilia, gift Ros (1844 \u2013 1 870), Hildas Charlotta (1846 \u2013 1898), Gustaf Henrik (1848 \u2013 1870) och Augusta Elisabeth, gift Ros (1850 \u2013 1884).<\/p>\n
\nPeter Wilhelm Ekman (1806 \u2013 1863) ogift, son till Gustaf Henric Ekman
\nEfter att ha varit kontorist p\u00e5 Ekman & Co blev Peter Wilhelm Ekman del\u00e4gare i Lesj\u00f6fors 1851. Han arrenderade Kilanda i V\u00e4sterg\u00f6tland mellan 1829 \u2013 1833 tillsammans med studiekamraten Sven Holmgren och blev ensam \u00e4gare till godset 1833 genom ett auktionsf\u00f6rfarande i familjen f\u00f6r 29 500 riksdaler Rgs.<\/p>\n
\nVid en utst\u00e4llning 1862 visade han upp spadar, grepar, fodergafflar, m.m., alltsammans inf\u00f6rt fr\u00e5n Amerika, samt taksp\u00e5n, torv och benmj\u00f6l, finare och gr\u00f6vre och av egen tillverkning. Han skaffade ett st\u00f6rre tr\u00f6skverk med lokomobil (ibland \u00e4ven \u00e5ngtraktor, en flyttbar \u00e5ngmaskin eller t\u00e4ndkulemotor p\u00e5 hjul, fr\u00e5n vilken man tog kraft fr\u00e5n sv\u00e4nghjulet, oftast med en planrem), och en sl\u00e5ttermaskin fr\u00e5n England. Han anlade produktion av tegelr\u00f6r och dikade jordarna etc.<\/p>\n
\nJohan Jacob (Janne) E. Ekman (1815 \u2013 1908) son till Gustaf Henric Ekman<\/p>\n
\nJanne Ekman utexaminerades vid Chalmerska sl\u00f6jdskolan 1832. Han anst\u00e4lldes 1831 som handelsbetj\u00e4nt p\u00e5 faderns Gustav Henrik kontor, fick burskap som grosshandlare 1837 och blev samma \u00e5r del\u00e4gare i firman Ekman & Co. \u00c5r 1843 \u00f6vertog han ledningen och \u00e4gandet av firman, som vid denna tid omfattade Sveriges st\u00f6rsta j\u00e4rnexport. Han kvarstod i firman till 1891. Ekman & Co var ocks\u00e5 huvud\u00e4gare i Gustavsfors j\u00e4rnbruk som st\u00e4llde om till forskning och uppstart av Sveriges f\u00f6rsta Sulfatmassabruk. Efter l\u00e5ng och pl\u00e5gsam tid fick brorsonen Johan Ekman, som var chef p\u00e5 bruket, sin teknik och produktion att fungera. Fr\u00e5n att n\u00e4stan ha varit utskrattat, v\u00e4nde utvecklingen p\u00e5 Gustavsfors tack vare stora internationella framg\u00e5ngar och blev samtidigt mycket l\u00f6nsamt f\u00f6r Ekman & Co. Detta lade grunden till Ekman & Co:s storhetstid som massa och pappershandlare i v\u00e4rlden. Och \u00e4r s\u00e5 fortfarande.<\/p>\n
\nJohan Ekman, (1842 \u2013 1907), son till Gustaf Ekman
\nhttps:\/\/sok.riksarkivet.se\/sbl\/mobil\/Artikel\/15875<\/a>
\nJohan Ekman, gifte sig 1869 med Julia Wallroth (1843 \u2013 1924). De fick sex barn: Johan (1870 – 1870), Gustaf (1872 \u2013 1959), Carl (1874 \u2013 1874), Wilhelm (1875 \u2013 1946), Ernst Christopher (1877 \u2013 1877) och Lina (1878 \u2013 1964).<\/p>\n
\nJohan fick d\u00e4rmed p\u00e5 sin \u00e5lders h\u00f6st se inledningen till en ny tid, d\u00e5 den industri \u00e5t vilken hans krafts dagar \u00e4gnats, skulle n\u00e5 en betydelse i landet i niv\u00e5 med den anrika j\u00e4rnhanteringen. Han lyckades som sulfatindustrins grundl\u00e4ggare att sj\u00e4lv leda sitt f\u00f6retag, genom f\u00f6rs\u00f6ks\u00e5rens stora tekniska och ekonomiska bekymmer, till teknisk och ekonomisk framg\u00e5ng av stora internationella m\u00e5tt.<\/p>\n
\nIntressant \u00e4r att handelshuset Ekman & Co, grundat 1802, lever kvar och fortfarande s\u00e4ljer papper och pappersmassa till \u00f6ver 100 l\u00e4nder i v\u00e4rlden. 2017 skeppade handelshuset \u00f6ver 265,000 st. 40\u201d containrar n\u00e4ra nog 5 miljoner ton.<\/p>\n
\nCarl Edward Ekman (1826 \u2013 1903), son till Gustaf Henric Ekman
\nhttps:\/\/sok.riksarkivet.se\/sbl\/mobil\/Artikel\/15852<\/a>
\nCarl Ekman gifte sig 1849 med A Augusta J von Sch\u00e9ele (1826 \u2013 1893). De fick fem barn: Gustava (1850 \u2013 1925), Carl Johan Wilhelm (1852 \u2013 1882), Anna (1855 \u2013 1864), Frans Gustaf (1869 \u2013 1868) och Axel (1868 \u2013 1939).<\/p>\n