<\/p>\n
Platsen var l\u00e4mplig ur f\u00f6rsvarssynpunkt med sj\u00f6n p\u00e5 tre sidor. F\u00f6rste k\u00e4nde \u00e4gare var v\u00e4pnaren Magnus Rolandsson, h\u00e4radsh\u00f6vding i Askims h\u00e4rad 1457 \u2013 1486. G\u00e5rden \u00e4rvdes i hans sl\u00e4kt i flera generationer, l\u00e4ngre fram i tiden kom den att tillh\u00f6ra \u00e4tterna Ulfsparre och Hamilton.<\/p>\n
Samtliga dessa \u00e4gare tillh\u00f6rde fr\u00e4lset, allts\u00e5 adeln, men under senare 1700-tal d\u00f6k det upp en klass av f\u00f6rm\u00f6gna, icke adliga, handelsm\u00e4n som skaffade sig lantegendomar runt G\u00f6teborg. K\u00e4ndast \u00e4r det n\u00e4rbel\u00e4gna Gunnebo, John Halls \u201dsommarhus\u201d.<\/p>\n
R\u00e5das f\u00f6rste icke adlige \u00e4gare hette Martin T\u00f6rngren. Han var direkt\u00f6r i Ostindiska Kompaniet. Det var han som l\u00e4t uppf\u00f6ra de nuvarande byggnaderna. De ritades av hans sv\u00e5ger William Chambers, sedermera ber\u00f6md arkitekt i England.<\/p>\n
Med sin andra hustru fick Martin T\u00f6rngren dottern Martina. Hon blev som sexton\u00e5ring bortgift med friherren och hovstallm\u00e4staren Werner Gottlob von Schwerin. Hon blev en ber\u00f6mdhet i den litter\u00e4ra v\u00e4rlden p\u00e5 grund av sin omfattande korrespondens med den tidens f\u00f6rfattare och intellektuella, bl.a. Esaias Tegn\u00e9r. Denne p\u00e5st\u00e5s ha bes\u00f6kt R\u00e5da-<\/p>\n
P\u00e5 udden i R\u00e5dasj\u00f6n l\u00e4t Martina uppf\u00f6ra det m\u00e4rkliga byggnadsverk som i folkmun kallas \u201dLabbra\u201d. Hon byggde en ruin! Hon ville d\u00e4rmed \u201d\u00f6ka naturens romantik\u201d. Idag \u00e4r ruinen ganska f\u00f6rfallen.<\/p>\n
N\u00e4ste \u00e4gare (1849) blev den fr\u00e5n Tyskland inflyttade fabrik\u00f6ren Gustav Ferdinand Hennig. Han t\u00e4nkte inte bos\u00e4tta sig p\u00e5 R\u00e5da, utan ville komma \u00e5t g\u00e5rden M\u00f6lnlycke, som ingick i R\u00e5das \u00e4gor. D\u00e4r fanns n\u00e4mligen ett vattenfall i M\u00f6lndals\u00e5n, som Hennig \u00e4mnade anv\u00e4nda som kraftk\u00e4lla i sin planerade textilfabrik. H\u00e4r s\u00e5ddes allts\u00e5 fr\u00f6et till M\u00f6lnlycke Fabriker och M\u00f6lnlycke samh\u00e4lle.<\/p>\n
De sista \u00e4garna av R\u00e5da blev sl\u00e4kten Ekman<\/strong>. Havsforskaren och industrimannen Gustav Ekman k\u00f6pte R\u00e5da \u00e5r 1900. Han hade ett stort kontaktn\u00e4t bland tidens vetenskapsm\u00e4n, bl.a. Albert Einstein, som bes\u00f6kte R\u00e5da 1923.<\/p>\n Gustav Ekmans son Leif Ekman blev den siste jordbrukaren p\u00e5 R\u00e5da. G\u00e5rden var f\u00f6r liten f\u00f6r att drivas s\u00e5 rationellt som tiden kr\u00e4vde och 1965 s\u00e5ldes den till R\u00e5da Kommun. Idag \u00e4r R\u00e5da restaurang, festv\u00e5ning och caf\u00e9.<\/p>\n S\u00e4teriets bostadsomr\u00e5de byggdes strax efter kommunens \u00f6vertagande. R\u00e5dasj\u00f6ns str\u00e4nder (se R\u00e5dasj\u00f6ns Naturreservat under rubriken Naturomr\u00e5den), udden Labbera och den gamla ekskogen med sina vitsippsmarker \u00e4r ett attraktivt str\u00f6vomr\u00e5de f\u00f6r de nutida R\u00e5daborna.<\/p>\n (Den som vill l\u00e4sa mera om R\u00e5das historia och Labbra kan kontakta R\u00e5da Hembygdsf\u00f6rening och rekvirera \u00c5rsskriften f\u00f6r 2015 som helt \u00e4gnas R\u00e5da S\u00e4teri. Pris 30 kr.<\/p>\n \u00c4nnu mer finns att l\u00e4sa i boken \u201dR\u00e5da uti Askims h\u00e4rad\u201d av Ulf Erixon. Den \u00e4r tyv\u00e4rr sluts\u00e5ld, men finns f\u00f6rhoppningsvis p\u00e5 bibliotek.)<\/p>\n Text h\u00e4mtad fr\u00e5n: www.bygdeband.se<\/a><\/p>\n \n———- Forwarded message ——— \nR\u00e5daminnen<\/p>\n Tack Ingvar f\u00f6r att du bett mig komma hit och ber\u00e4tta mina R\u00e5daminnen. Ditt samtal fick mig att sitta ner, t\u00e4nka efter, minnas och inse hur t\u00e4tt knutet mitt liv \u00e4r till denna plats.<\/p>\n I min R\u00e5daber\u00e4ttelse \u00e4r min mor Astrid Petz\u00e4ll centralfiguren. Hon var yngst av Gustaf och Gerda Ekmans sex barn, f\u00f6dd 1901, \u00e5ret efter det att Gustaf Ekman, min morfar, k\u00f6pte R\u00e5da S\u00e4teri, som sommarst\u00e4lle . (bild 1 utan kommentar)<\/em><\/p>\n Min mor, Astrid, var stark, lyssnandes, g\u00e4stfri och pratande med alla. N\u00e5n gullig bullbakande mor var hon inte. Hon daltade inte heller, utom med bebisar och hundar. Hon blev n\u00e4stan hundra \u00e5r och vilar nu p\u00e5 kyrkog\u00e5rden i M\u00f6lnlycke. D\u00e4r ligger ocks\u00e5 min far, \u00c5ke Petz\u00e4ll, som dog vid 56 \u00e5rs \u00e5lder. I samma grav ligger \u00e4ven min man, Erland Lagerl\u00f6f, som avled f\u00f6r snart fem \u00e5r sedan. Dit ska ocks\u00e5 jag n\u00e4r den dagen kommer.<\/p>\n Detta f\u00f6r att visa p\u00e5 bara en aspekt av min personliga anknytning till R\u00e5da. Och f\u00f6r att vara ytterst bisarr i detta sammanhang, kan jag dessutom p\u00e5peka att min h\u00f6gra fot redan \u00e4r nedgr\u00e4vd n\u00e5gonstans p\u00e5 f\u00e4ltet h\u00e4r utanf\u00f6r. Den klipptes av, av en sj\u00e4lvbindare n\u00e4r jag var tre \u00e5r gammal. Mer om detta senare.<\/p>\n Mor ber\u00e4ttade g\u00e4rna om R\u00e5da f\u00f6rr i tiden. Nu \u00e4r jag ledsen \u00f6ver att inte ha lyssnat mera. Som barn \u00e5kte hon ofta ut hit p\u00e5 egen hand. Hon tog t\u00e5get fr\u00e5n G\u00f6teborg \u2013 den Ekmanska familjen bodde d\u00e5 vid Carnegiska bruket i Majorna, d\u00e4r morfar var bas. Hon steg av vid Pixbo och h\u00e4mtades med eka som roddes \u00f6ver sj\u00f6n av n\u00e5gon p\u00e5 g\u00e5rden. Hon l\u00e4rde sig handmj\u00f6lka, hon deltog i arbetet p\u00e5 g\u00e5rden, hon hade en egen h\u00e4st, en sturig islandsponny vid namn Isa, som hon ofta k\u00f6rde med en liten vagn.(bild 2 utan kommentar<\/em>) <\/p>\n Hon \u00e4lskade R\u00e5da. Och hade god kontakt med folket p\u00e5 g\u00e5rden. Men hon k\u00e4nde sig kluven och ganska generad n\u00e4r hon vid juletid skickades ut till stugorna, spridda \u00f6ver \u00e4gorna, med matkorgar till R\u00e5das alla anst\u00e4llda.<\/p>\n Min morfar, Gustaf Ekman, f\u00f6dd 1852, var en m\u00e4rklig person har jag f\u00f6rst\u00e5tt. Han var son till kommend\u00f6rkaptenen och f\u00f6retagsledaren Emil Ekman, som enligt s\u00e4gen, var en stilig och \u201dchevaleresk\u201d karl gift med friherrinnan Sophie Kurck, som dock fick avs\u00e4ga sig sitt adelskap n\u00e4r hon gifte sig med den icke adlige Emil. (Det \u00e4r henne jag har f\u00e5tt mitt namn av). <\/p>\n Morfar drabbades som liten pojke av en typ av skelettuberkolos och blev s\u00e4ngliggande n\u00e5got \u00e5r. Hans kropp missbildades, han blev sv\u00e5rt kutryggig, hans b\u00e5l blev hoptryckt och benen v\u00e4xte inte ut som de skulle. Under flera \u00e5r satt han i rullstol och kunde sedan g\u00e5 med hj\u00e4lp av kryckor. Men han gav sig fan p\u00e5 att ta sig igenom alltihopa. Efter gymnasiet gick han igenom Chalmers och studerade sedan analytisk kemi i Wiesbaden. Samtidigt besl\u00f6t han sig f\u00f6r att l\u00e4mna sitt handikapp bakom sig. (bild 3 utan kommentar<\/em>) <\/p>\n Han tr\u00e4nade h\u00e5rt b\u00e5de fysiskt och psykiskt han sl\u00e4ppte kryckorna, gick med k\u00e4ppar och lyckades till slut ta sig fram med en k\u00e4pp. Efter detta s\u00e5g han sig som frisk och l\u00e5tsades aldrig om sin deformerade kropp. Mor har ber\u00e4ttat att hon inte ens s\u00e5g att fadern var deformerad. Inte f\u00f6rr\u00e4n en kompis p\u00e5pekade det l\u00e5ngt senare.<\/p>\n Gustaf Ekman b\u00f6rjade sin yrkesbana som kemist vid Uppsala universitet som hydrograf. Han deltog i forskningsexpeditioner i haven runt Skandinavien. Han var med om att starta Born\u00f6 hydrografiska f\u00e4ltstation och donerade en rund summa till en oceanografisk institution vid h\u00f6gskolan i G\u00f6teborg, d\u00e4r han s\u00e5 sm\u00e5ningom blev hedersdoktor. Sl\u00e4ktingar drog sedan in honom i D. Carnegie & Co. D\u00e4r han s\u00e5 sm\u00e5ningom blev VD. Han b\u00f6rjade som teknisk chef och moderniserade tillverkningen av s\u00e5v\u00e4l porter som socker varvid hans kemikunskaper var av stor hj\u00e4lp. Hans engagemang i sockertillverkningen medf\u00f6rde att han fick ett avg\u00f6rande inflytande n\u00e4r sockermonopolet inf\u00f6rdes i Sverige. Har f\u00f6rst\u00e5tt att f\u00f6rhandlingarna h\u00e4rvidlag inte sk\u00f6ttes med silkesvantar. Listan p\u00e5 hans styrelseuppdrag i industrin, bankv\u00e4rlden, G\u00f6teborgs stad och de stora vetenskapsakademierna \u00e4r s\u00e5 l\u00e5ng att ni alla skulle somna om jag f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e4ste upp den.<\/p>\n 1885, i januari gifte han sig med Gerda G\u00f6decke och det f\u00f6rsta barnet, Ingegerd, f\u00f6ddes samma \u00e5r. Min mor anl\u00e4nde som sj\u00e4tte barn 1901. Hon talade ofta med gl\u00e4dje och saknad om sin mamma, som var stor, tjock och omt\u00e4nksam.(Bild 4 utan kommentar<\/em>) Det var mormor som startade ett barnhem vid sockerbruket och s\u00e5g till att det fanns en sjuksk\u00f6terska d\u00e4r. Hon ordnade ocks\u00e5 stora sk\u00f6rdefester p\u00e5 R\u00e5da. Alla p\u00e5 g\u00e5rden deltog. Det var hon, som satte upp en bokhylla h\u00e4r i Stora Huset, d\u00e4r alla var v\u00e4lkomna att l\u00e5na b\u00f6cker. Det var alldeles s\u00e4kert hon, som l\u00e5g bakom min mors julvandring med korgarna till torpen. Det f\u00f6refaller mig som om morfars kamp mot och ett f\u00f6rnekande av, sin sjukdom tillsammans med alla engagemang i forskning, industri och samh\u00e4lle inte l\u00e4mnade mycket utrymme f\u00f6r v\u00e4rme, deltagande och vardagsomsorger. Det var mormor som svarade f\u00f6r den v\u00e4nliga omt\u00e4nksamheten.<\/p>\n Mormor dog 1927 och morfar1930. De sex barnen \u00e4rvde en betydande f\u00f6rm\u00f6genhet samt R\u00e5da s\u00e4teri med \u00e4gor, liksom den \u00f6, Lindholmen, vid Gullmarsfjorden, som min mycket havsforskningsintresserade morfar k\u00f6pt 1910.<\/p>\n Det blev min morbror Leif, och hans fru Noemi f\u00f6dd Krafft, som flyttade in i det h\u00e4r huset och han som fick ansvar f\u00f6r driften av jordbruket. Han titulerade sig sj\u00e4lv \u201dpatron\u201d vilket v\u00e4l fick n\u00e5gra av syskonen att h\u00f6ja p\u00e5 \u00f6gonbrynen. Jag har ocks\u00e5 sett i n\u00e5gra texter att han ben\u00e4mndes \u201dgods\u00e4gare\u201d, vilket inte \u00e4r helt korrekt d\u00e5 alla sex syskonen var del\u00e4gare i R\u00e5da. Morbror Leif och moster Noma. hade tv\u00e5 s\u00f6ner och tv\u00e5 d\u00f6ttrar. Dottern Gunilla, fick fyra barn och hennes bror Jacob tv\u00e5 s\u00f6ner, alla f\u00f6dda p\u00e5 40-talet.<\/p>\n Morbror Sigurd fick ansvar f\u00f6r \u00f6n, \u201dLindholmen\u201d, Bohusl\u00e4ns enda privat\u00e4gda \u00f6 och anv\u00e4nde den som sommarst\u00e4lle. Han hade tv\u00e5 d\u00f6ttrar, Bitti och Suzanne, som fick fem barn vardera.<\/p>\n Ingeg\u00e4rd, \u201dmoster Inna\u201d, den \u00e4ldsta av de sex barnen Ekman, flyttade in i flygeln till h\u00f6ger om Stora Huset. Hon bodde d\u00e4r under hela sommaren och s\u00e5 sm\u00e5ningom ocks\u00e5 under vinterloven. Ingen av hennes tv\u00e5 s\u00f6ner hade n\u00e5gra barn. Men dottern, Anne-Marie fick tre s\u00f6ner och dottern Gerda, en son och en dotter. Alla fem f\u00f6dda under 40-talet.<\/p>\n Som vi beundrade \u201dMoster Inna\u201d! hon var det sociala navet p\u00e5 g\u00e5rden. Stilig, klok och imponerande. Varje sommarkv\u00e4ll samlades de vuxna i tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00f6blerna utanf\u00f6r flygeln p\u00e5 Stora G\u00e5rden \u2013 f\u00f6r umg\u00e4nge och skvaller.<\/p>\n Mor och far tilldelades den gamla tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4starebostaden nere vid sj\u00f6n. Vi var fyra syskon. Storasyster Mari och storebror Hans, var f\u00f6dda p\u00e5 tidigt 30-tal. Men lillebror Rolf och jag tillh\u00f6rde 40-talsklungan. Vi tv\u00e5 var ju sladdbarn, liksom mor, och vi blev d\u00e4rmed j\u00e4mn\u00e5riga med v\u00e5ra kusinbarn. En ansenlig hop fritt lekande ungar, som ocks\u00e5 inbegrep g\u00e5rdens barn. Vi kunde vara 14 barn som lekte. Minns du Ingvar? (bild 5. P\u00e5 den\u00e4r bilden fr\u00e5n stora g\u00e5rden saknas bara n\u00e5gra av oss.)<\/em><\/p>\n Somrarna och julloven minns jag som den stora frihetens tid. Vi fick inte leka i ish\u00f6gen, som lagts upp med is fr\u00e5n sj\u00f6n vintertid. S\u00e5 d\u00e5 gjorde vi det. Vi fick heller inte se p\u00e5 n\u00e4r tjuren, Perstorps Hero, gjorde nya kalvar med korna utanf\u00f6r ladug\u00e5rden, vi l\u00e5g bakom ett plank och kikade. Vi byggde upp en avancerad form av kurrag\u00f6mmaleken \u201d p\u00e5ven bannlyser\u201d. P\u00e5vens f\u00e4ngelse var trappan till dagsverksstugan vid stallg\u00e5rden. Alla jag talat med om den tiden n\u00e4mner lyckan av att sitta f\u00e5nge p\u00e5 de \u00e4nnu solv\u00e4rmda trappstegen vid denna lek, som ofta p\u00e5gick l\u00e5ngt inp\u00e5 natten.<\/p>\n Ingen vuxen styrde och st\u00e4llde eller arrangerade v\u00e5ra lekar. Fast jag har h\u00f6rt att moster Inna vid kv\u00e4llsm\u00f6tena i tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00f6blerna p\u00e5 Stora G\u00e5rden d\u00e5 och d\u00e5 sa till n\u00e5gon kusin. \u201dG\u00e5 och se efter vad barnen g\u00f6r och s\u00e4g till dem att inte g\u00f6ra det.<\/p>\n Vi barn fick till och med disponera ett mindre skjul nere vid sj\u00f6n, i vilket vi bildade \u201dDjurklubben\u201d DK. Vi skulle l\u00e4ra mer om djur och vara sn\u00e4lla mot dom. <\/p>\n Gissa vem som var sj\u00e4lvutn\u00e4mnd ordf\u00f6rande i DK och som best\u00e4mde det mesta. Gissa vem som vid ett tillf\u00e4lle blev s\u00e5 himla arg f\u00f6r att dom inte gjorde som hon sade och gick sin v\u00e4g och gissa vem som sedan blev \u00e4nnu argare n\u00e4r hon kom tillbaka och dom andra utsett storebror Sidenbladh till ordf\u00f6rande i hennes st\u00e4lle. Du Ingvar vet.(bild 6 Jag undrar om det inte \u00e4r du, som p\u00e5 denh\u00e4r bilden uts\u00e4tts f\u00f6r mitt dominerande beteende, med Rolf sitter sn\u00e4llt i rallevagnen.)<\/em><\/p>\n R\u00e5da var ett paradis f\u00f6r vilt lekande barn. Hela stallg\u00e5rdsomr\u00e5det d\u00e4r p\u00e5ven letar efter, och bannlyser de g\u00f6mda, och gott om plana gr\u00e4smattor f\u00f6r krocket med h\u00f6gljudda gr\u00e4l om reglerna. Fast d\u00e5 var ju ofta de vuxna med och f\u00f6rresten var det moster \u201dKicki\u201d den som fuskade mest och petade klotet i b\u00e4ttre l\u00e4ge, n\u00e4r hon trodde att ingen s\u00e5g det. Moster Kicki hette Signhild Ekman, var ogift, och bodde i en stor trevlig l\u00e4genhet p\u00e5 Johannebergsgatan i G\u00f6teborg. Hon var sn\u00e4ll och hade stora julkalas f\u00f6r hela sl\u00e4kten. Hon var ofta p\u00e5 R\u00e5da och bodde d\u00e5 i flygeln.<\/p>\n Jag vill minnas att mors gamla lekstuga invid h\u00e4ngbj\u00f6rken p\u00e5 gr\u00e4smattan utanf\u00f6r v\u00e5rt hus fortfarande stod kvar l\u00e5ngt in p\u00e5 40-talet. Det var en fantastisk lekstuga med torvtak och f\u00f6rstubro. Men jag kan inte minnas att vi lekte i den och jag \u00e4r inte s\u00e4ker p\u00e5 att mor heller \u00e4lskade att leka d\u00e4r. Hon var inte s\u00e4rskilt lagd \u00e5t det pyssliga. (bild 7. Jag tror att det \u00e4r hon, som sitter p\u00e5 trappan till stugan.)<\/em><\/p>\n P\u00e5 R\u00e5da det fanns det gott om utrymme f\u00f6r midsommarfester f\u00f6r alla med s\u00e4ckl\u00f6pning och ringdans och fiskdamm och det fanns en dansbrygga alldeles nedanf\u00f6r den runda dammen. Alla hj\u00e4lpte till att kl\u00e4 midsommarst\u00e5ngen.<\/p>\n Det var inte bara d\u00e5, de vuxna deltog eller arrangerade aktiviteter. Vi hade kr\u00e4ftfisket i augusti, s\u00e5 sp\u00e4nnande. \u00c4r Lars Jurell h\u00e4r? Din pappa var ju polis. Han var stor och trygg och st\u00e4llde upp vid kr\u00e4ftfisket ute p\u00e5 Labbra. Han jagade ocks\u00e5 tjuvfiskare med stor frenesi. Kr\u00e4ftfiskeperioden blev ganska anstr\u00e4ngande f\u00f6r honom. Jag minns en natt n\u00e4r alla de andra g\u00e5tt hem genom skogen med kr\u00e4ftsk\u00f6rden, utom din far och jag. Jag var v\u00e4l elva, tolv \u00e5r d\u00e5. Vi skulle l\u00e4gga kr\u00e4ftburarna i den flatbottnade ekan och sedan ro hem den till Smedjebryggan. Det hade redan b\u00f6rjat ljusna n\u00e4r vi lade ut. D\u00e5 kollapsade din far av tr\u00f6tthet. Han l\u00e5g utmattad i f\u00f6ren, jag rodde hela v\u00e4gen hem. Stolt som attan, lade till, f\u00f6rt\u00f6jde och din far kunde ta sig upp p\u00e5 bryggan. Jag gl\u00f6mmer det aldrig. Tyckte v\u00e4l att Nightingale bara var mitt f\u00f6rnamn.<\/p>\n Vi barn hade ganska fri tillg\u00e5ng till den flatbottnade ekan, som vi d\u00f6pte till Flying Clipper den andra ekan kallade vi Hispaniola. Har ett vagt minne att vi ordnade ett och annat sj\u00f6slag med ekorna. Det var aldrig tal om flytv\u00e4star eller n\u00e5gon vuxen som kollade oss.<\/p>\n N\u00e5gra somrar cyklade vi till Fr\u00f6kens Udde i Landvettersj\u00f6n och gick i simskolan d\u00e4r. Var \u00f6vertygad om att simskoll\u00e4raren hette fr\u00f6ken Sudde. Till slut kom de vuxna \u00f6verens med fr\u00f6ken Sudde att hon skulle komma till R\u00e5da och h\u00e5lla simskola f\u00f6r hela skocken vid v\u00e5r egen badbrygga. Det fanns ett badhus d\u00e4r ocks\u00e5 p\u00e5 den tiden.<\/p>\n Den enda samordnade aktiviteten, f\u00f6rutom midsommarfirandet, och kr\u00e4ftfisket, var under julloven d\u00e5 var det fullt i alla hus. D\u00e5 gick vi alla till kyrkan p\u00e5 ny\u00e5rsafton och sedan t\u00e5gade vi tillbaka till R\u00e5da med facklor genom skogen. Facklorna lades till ett b\u00e5l p\u00e5 stora g\u00e5rden. De modiga hoppade.<\/p>\n Jo, m\u00e5nga av sl\u00e4ktingarna deltog ocks\u00e5 i sk\u00f6rden n\u00e4r h\u00f6 skulle h\u00e4ssjas eller s\u00e4den b\u00e4rgas, eller den g\u00e5ngen alla korna gav sig i v\u00e4g p\u00e5 rymmen. S\u00e5 var det ocks\u00e5 den d\u00e4r dagen i augusti 1943 n\u00e4r jag f\u00f6rlorade min h\u00f6gra fot. Minns ingenting sj\u00e4lv av det hela, men de vuxna har ber\u00e4ttat att jag sannolikt blev skr\u00e4md n\u00e4r jag h\u00f6rde korna f\u00f6sas hem f\u00f6r mj\u00f6lkning och att jag g\u00f6mde mig i det \u00e4nnu st\u00e5ende vetet.<\/p>\n Gustav p\u00e5 Ekeliden, som k\u00f6rde den h\u00e4stf\u00f6rsp\u00e4nda sk\u00f6rdemaskinen, s\u00e5g mig inte. Det var sedan Edvin p\u00e5 Lindbacken som snabbt drog av sin livrem och lindade den runt benstumpen och bar mig upp p\u00e5 g\u00e5rden. Det l\u00e4r ocks\u00e5 varit han, som diskret gr\u00e4vde ner foten.<\/p>\n Jag brukade senare h\u00e4nga i dagsverksstugan och st\u00f6ra de \u00e4tande eller vilande g\u00e5rdsanst\u00e4llda under middagspausen. Vill minnas att den \u00e4nnu existerande v\u00e4llingklockan i det lilla tornet p\u00e5 dagsverksstugan ringde in middagspausen. Och jag minns ocks\u00e5 hur just Gustav och Edvin var s\u00e4rskilt sn\u00e4lla mot mig. Men hade d\u00e5 ingen aning om vad som verkligen h\u00e4nt n\u00e5gra \u00e5r tidigare.( bild 8. Ingen kommentar<\/em>)<\/p>\n Fr\u00e5nsett kyrkobes\u00f6ket p\u00e5 ny\u00e5rskv\u00e4llen var ingen av oss s\u00e4rskilt religi\u00f6st lagd. Morfar Gustaf tillh\u00f6rde g\u00f6teborgsliberalerna. Mor brukade ber\u00e4tta att han var tvungen att tala om att han ans\u00e5g pr\u00e4ster vara dumma s\u00e5 fort han s\u00e5g en pr\u00e4strock. Han var ju ocks\u00e5 med om att grunda Samskolan med religionsundervisning, inte kristendom p\u00e5 schemat. Mor, som g\u00e5tt i Samskolan var nog n\u00e4rmast religi\u00f6s oskuld. Minns hur Lars G\u00e5reberg m\u00e5nga \u00e5r senare h\u00e4pet tittade p\u00e5 mor n\u00e4r vi f\u00f6ljt ny\u00e5rstraditionen och p\u00e5 egen familjehand g\u00e5tt i ny\u00e5rsb\u00f6nen. Han utbrast \u201dn\u00e4men titta fru Petzell i KYRKAN!<\/p>\n Far dog 1957, jag gick d\u00e5 i gymnasiet i Lund och tog sedan studenten 1959. Under tiden hade mor l\u00e5tit bygga om tr\u00e4dg\u00e5rdshuset p\u00e5 R\u00e5da totalt. Hon flyttade nu fr\u00e5n Lund f\u00f6r gott till sitt \u00e4lskade R\u00e5da. Lillebror Rolf kunde d\u00e5 b\u00f6rja i gymnasiet p\u00e5 Samskolan i G\u00f6teborg. Storebror Hans flyttade ocks\u00e5 med liksom V\u00e5r barnsk\u00f6terska, Ann-Greta Svensson, som vi alltid kallade \u201dSyster\u201d. Syster anst\u00e4lldes n\u00e4r jag f\u00f6ddes. Hon tog senare hand om bebisen Rolf f\u00f6r att d\u00e4rp\u00e5 \u00f6verg\u00e5 till att sk\u00f6ta hush\u00e5llet.(bild 9. Detta m\u00e5ste vara en bild fr\u00e5n den dag Rolf, h\u00e4r i Systers famn, d\u00f6ptes. Sj\u00e4lv poserar jag i finkl\u00e4nning och l\u00e5ngstrumpor som d\u00e5ligt d\u00f6ljer de klumpiga benproteser som gjordes p\u00e5 den tiden)<\/em> Syster stannade hos familjen till sin d\u00f6d, Hon betydde oerh\u00f6rt mycket f\u00f6r oss hon var en extra trygghet. d\u00e5 Karin Edgren, Gustaf p\u00e5 Lindbackens \u00e4nka, tog \u00f6ver hush\u00e5llsbestyren hos mor.<\/em><\/p>\n Kommunen k\u00f6pte 1965 under expropriationshot R\u00e5da S\u00e4teri. Sl\u00e4kten kunde inte l\u00e4ngre fira sommarlov och julhelg d\u00e4r, d\u00e5 kommunen tog \u00f6ver driften av R\u00e5da 1967,men mor fick hyra sitt hus av kommunen och bodde d\u00e4r till sin d\u00f6d 2001.<\/p>\n Rolf, som flyttat med mor till R\u00e5da, t\u00e5gade iv\u00e4g till morbror Leif och fr\u00e5gade om han och hans kompisar fick l\u00e5na det nu \u00f6vergivna torpet just vid infarten till all\u00e9n, det som p\u00e5 v\u00e5r tid kallades Flods stuga. (bild 10<\/em>) Jod\u00e5 det gick bra, om g\u00e4nget r\u00f6jde upp kring stugan. Du Ingvar och du Lars var med i stugg\u00e4nget har jag f\u00f6rst\u00e5tt, liksom Ingvar Oldsberg och ytterligare en handfull killar och tjejer. Var aldrig med sj\u00e4lv, men har f\u00f6rst\u00e5tt att ni hade v\u00e4ldigt trevligt. Och ni anade v\u00e4l aldrig att storebror Hans kallade er f\u00f6r \u201dPonder\u00e5da Petting Club?<\/p>\n P\u00e5 den tiden var jag student i Lund och R\u00e5da blev \u00e4nnu mer min fasta punkt i tillvaron. Tyckte redan som liten att Stora Huset var det vackraste hus som fanns. Kunde varenda krok och g\u00f6mst\u00e4lle p\u00e5 R\u00e5da och varenda sten i sj\u00f6n efter \u00e4ventyren med Flying Clipper och Hispaniola. Bodde ocks\u00e5 h\u00e4r hos mor periodvis \u2013 n\u00e4r jag fick mitt f\u00f6rsta vikariat p\u00e5 GT, n\u00e4r jag b\u00f6rjade jobba som personaltidningsredakt\u00f6r p\u00e5 Kulan och n\u00e4r jag ville fly till lugn hamn. Morsan var ju alltid d\u00e4r. Br\u00f6derna gifte sig och flyttade. Men vi fortsatte att fira jul och ny\u00e5r p\u00e5 R\u00e5da. Sj\u00e4lv \u00e5terv\u00e4nde jag st\u00e4ndigt till det gula huset vid sj\u00f6n efter min flytt till Stockholm 1967. <\/p>\n Mor bodde d\u00e5 ensam kvar men hade s\u00e4llskap av sina katter, som alla i tur och ordning M\u00e5ns och en Cavalier King Charles spaniel, som hette Osborne. M\u00e5nga av er har kanske sett honom n\u00e5gon g\u00e5ng n\u00e4r han p\u00e5 egen hand tog sin dagliga morgonpromenad vid sidan av v\u00e4gen genom skogen mot M\u00f6lnlycke. En s\u00f6ndag traskade han till och med in i kyrkan under gudstj\u00e4nsttid, sniffade runt vid altarringen och gick hem igen. Det du G\u00e5reberg! Kanske sitter du nu i din himmel nu och pratar M\u00f6lnlycke och R\u00e5da med far och mor och Erland, trots allt.<\/p>\n N\u00e4r kommunen tagit \u00f6ver flyttade flertalet av oss till sommarvistet, Lindholmen, \u00f6n vid Gullmarn, den som morfar k\u00f6pte 1910. I stort sett \u00e4r det samma g\u00e4ng, som en g\u00e5ng lekte p\u00e5 R\u00e5da, som nu, ganska framg\u00e5ngsrikt, f\u00f6rs\u00f6ker samsas om \u00f6ns tre hus med barn, barnbarn och g\u00e4stande v\u00e4nner. Vi \u00e4r ganska m\u00e5nga och kan kanske tacka Gud f\u00f6r den sl\u00e4ktskapstr\u00e4ning vi fick p\u00e5 R\u00e5da.<\/p>\n De paradisiska barndoms\u00e5ren p\u00e5 R\u00e5da f\u00f6refaller mig nu vara s\u00e5 o\u00e4ndligt avl\u00e4gsna. Vi levde, utan att f\u00f6rst\u00e5 det, i ett klassamh\u00e4lle d\u00e4r barnsk\u00f6terskor och tj\u00e4nstefolk var en sj\u00e4lvklarhet. D\u00e4r jag glad kunde skutta in i dagsverksstugan och st\u00f6ra det vilande g\u00e5rdsfolket, d\u00e4r morbror Leif kallades \u201dpatron\u201d och d\u00e4r herrskapsfolket kanske hj\u00e4lpte till vid sk\u00f6rden. D\u00e4r Einstein bes\u00f6kt morfar b\u00e5de p\u00e5 R\u00e5da och i stan 1923 och, ber\u00e4ttade mor, tj\u00e4nstefolket h\u00e4ngde utanf\u00f6r hans g\u00e4strumsd\u00f6rr f\u00f6r att lyssna n\u00e4r geniet d\u00e4rinne spelade fiol.<\/p>\n P\u00e5 s\u00e4tt och vis varit sv\u00e5rt att ber\u00e4tta om en s\u00e5 avl\u00e4gsen period med s\u00e5 andra v\u00e4rderingar \u00e4n v\u00e5ra egna i dag. Spr\u00e5kbruket \u00e4r ju ocks\u00e5 ett helt annat. Men jag st\u00e5r tjurigt fast vid att det var en lycklig tid, barndomen p\u00e5 R\u00e5da, och att det gula huset nere vid sj\u00f6n fortfarande lever i minnet som ett trygghetens hem. Och att jag \u00e4r \u00f6det tacksam f\u00f6r att helt of\u00f6rtj\u00e4nt ha f\u00f6tts in i denna gemenskap.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" R\u00e5da S\u00e4teri & Gustaf Ekman (B:1) Platsen var l\u00e4mplig ur f\u00f6rsvarssynpunkt med sj\u00f6n p\u00e5 tre sidor. F\u00f6rste k\u00e4nde \u00e4gare var v\u00e4pnaren Magnus Rolandsson, h\u00e4radsh\u00f6vding i Askims h\u00e4rad 1457 \u2013 1486. G\u00e5rden \u00e4rvdes i hans sl\u00e4kt i flera generationer, l\u00e4ngre fram i tiden kom den att tillh\u00f6ra \u00e4tterna Ulfsparre och Hamilton. Samtliga dessa \u00e4gare tillh\u00f6rde fr\u00e4lset, […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_acf_changed":false,"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"tags":[],"class_list":["post-2450","page","type-page","status-publish","hentry"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2450","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2450"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2450\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2450"}],"wp:term":[{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/ekmanfamily.se\/ver3\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2450"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nFr\u00e5n: Sophie Petzell<\/strong> <petzellsophie@gmail.com<\/a>>
\nDate: ons 6 feb. 2019 kl 17:54
\nSubject: r\u00e5da
\nTo: Erling Jonsson <erlingjonsson70@gmail.com<\/a>><\/p>\n